Humor på kvällskvisten
Bröd kanske inte var min första gissning, men definitivt min andra. Typ.
Till varje middag så äter vi bröd, oftast mantou ("ångat" bröd) och en dag åt vi denna degklumpen. Ja, det är alltså bröd. Gjort på lila ris. Och det smakar.. precis som allt annat bröd här.
1. Lila ris?
2. Bröd gjort på RIS??
#KonstigaSakerIKina
Jag antar att pensionen för strippor inte är särskilt hög här
Någon gång i veckan så visar de en talangshow på TV här, påminner om den vi har i Sverige som jag försökt googla fram namnet på utan resultat, där deltagarna dansar, sjunger, spelar musik eller strippar.
Yes, ni läste rätt. Och inte vem som helst ställde upp som strippa, utan en 62-årig (!) kvinna. När man trodde att man sett allt så slänger någon bort rullatorn och börjar klättra uppför stången.
Om det stör mig att denna tanten har bättre fysik än mig, 40 år yngre? Inte alls.
*brb, ska bara på yoga och springa milen*
Always be Batman
God morgon Sverige!
Fröken Sverige/China girl, kärt barn har många namn, spenderar dagen med att städa rummet och tvätta. Min spännande söndag fortsätter sedan med studier i det kinesiska språket och avslutas med hysteriskt gråtande till The Hunger Games "Catching Fire".
Men, eftersom jag faktiskt är hemma idag och har tid, så kommer det för en gångs skull att uppdateras lite här också.
Tills vidare:
Grattis på födelsedagen mamma lilla!
Idag fyller min lilla tant år! Och eftersom jag inte är hemma för att fira henne (tycker det är lite jobbigt) så får jag helt enkelt fira henne här istället.
Så mamma, när du läser det här:
GRATTIS GRATTIS GRATTIS!! ♥ ♥ ♥
Jodå, pannkakor går hem även i Kina
När jag först kom till Kina så frågade Jenny mig om svensk mat och om jag kan laga något. Räknar man bort mina kunskaper inom havregrynsgröt (som ingen annan än jag själv vill äta), förmågan att koka ägg, tortellini och göra pasta rouge (pasta med ketchup) så är mina skills i köket.. eh.. bristfälliga, om man säger så.
Men!
Det finns en rätt jag är rätt grym på att göra, och det är pannkakor. Så efter mycket om och men, lyckades jag producera ett par även här. Jag hade ingen riktig stekspade eller skål, ingen visp (fick använda två pinnar) och jag brände smöret, men jäklar vad gott det blev ändå!
Ps, var tvungen att googla översättning på bowl för jag kunde inte för mitt liv komma på vad det hette på svenska. SKÅL! (Börjar förlora mitt modersmål..)
Till och med mormor kines gillade mina pannkakor!
Sylten köpte vi förresten på IKEA, hyffsat svensk känsla på det.
Ett skepp kommer lastat
Med vadå undrar ni? (och gör ni inte det så gör rösterna i mitt huvud det i alla fall)
Ett överlevnadspaket från Beautybay.com! Wiiiho!
Vissa tjejer gillar kläder, andra gillar skor, och en tredje gillar sitt hår. Jag är tokig i bra smink och krämer istället. Några år av akne har liksom den effekten på en när man alltid är på jakt efter något som hjälper. Man lär sig vad som funkar, vad som är riktigt bra och vad man absolut ska undvika. (Clearasils produkter faller under den sista kategorin, det är bara skit)
Paketet innehöll i alla fall mineralpuder från i.d, mascara från Artdeco, ansiktsskrubb från Ahava (bästa jag testat någonsin!), fotkräm från thisworks, ansiktsvatten från Mario Badescu och leave-in-treatment för håret från Schwarzkopf. De två sista beställde jag dock inte, de slank med i paketet ändå när jag la till något premium tjottahejsan för 15 kr.
Jag undervisar ett geni
Alltså Jenny.. förutom att vara världens finaste och mest underbara unge, så är hon så jäkla smart. Varje kväll mån-tors så har vi en timmes lektion i engelska, där vi läser från en bok + gör tillhörande uppgifter i ca 30 minuter och sen så har vi fri lektion då lär oss nya ord. Nästan varje kväll slås jag av hur väl hon lär sig använda nya ord samt hur duktig hon är på att läsa för hennes unga ålder.
Ikväll så testade jag nytt, en kombination av grammatik och läs. Skrev ut några meningar, ganska så långa, och sen klippte jag ut ord för ord som hon sedan fick sätta ihop till en korrekt mening.
Kanske inte verkar vara så svårt, men för en sjuåring som inte ens börjat med liknande i skolan, att sätta ihop en lång mening och dessutom på så kort tid som hon gjorde när hon väl förstått uppgiften.. Ja, jag är imponerad. (Hennes mamma också, som var så jäkla stolt hon var när jag berättade!)
Enjoy mitt geni till elev, in action liksom. (Dock uppenbarligen läsandes och inte påhittade-meningar-ihoppusslandes)
Lycklig_tjej_92 ska få (svenskt!!) godis
Eftersom jag tydligen är ensam om världens bästa godissmak, och jag inte litar på att min lillebror kommer att åka och köpa det (han har hyffsad), så har jag gjort en lista på godis som mor min ska få köpa. Plus stränga direktioner om hur mycket av varje och vart det skall köpas någonstans. (MAXI, bäst godis i Helsingborg)
Yes, this is the real deal alltså. Jag behöver mitt överlevnadspaket här.
Mr Puffinbird har anlänt
(Sorry för mörka bilder, har försökt göra de ljusare men teknik är liksom inte riktigt min grej)
Mamma har skickat vykort till mig för att testa min adress. Efter en del väntande har det äntligen kommit fram (alltså deras postsystem är ju en klass för sig själv, men det kan vi ta en annan dag) så ikväll ska jag skriva önskelista på godis. Åh svenskt godis ♥ Finns nog inget bättre här i livet.
För övrigt är puffinbirds mitt favoritdjur, så jäkla coola!
Nu vart det klippt minsann!
Före:
Efter:
(Håret är för övrigt ljusare i verkligheten, men får en konstig färg i detta ljuset)
Håret som planerat skulle försvinna på 1 dm, försvann istället på 1,7 dm. Liu förklarade för mig flera gånger att det skulle bli väldigt kort och är du verkligen helt säker på att du vill göra det här?
Frisören var mest överlycklig över att få klippa blont hår för första gången. (Ljusbrunt hos oss, blont hos dem)
Och jag? Jag är rätt nöjd jag. Det känns ovant att ha det kort, framförallt så kort som detta är (är precis över axlarna) men det är skönt med förändring och jag är glad över att vara av med det trasslet som den förra frisören ställde till det med.
Dessutom är det skitsnyggt när jag sätter upp det!
Salongen var förresten superfräsch (var väl lite rädd för det motsatta om jag ska vara ärlig) och klippet kostade 68 kr.
Ville bara bekräfta min vuxenpoäng
Jag köpte superduper städgrejer till mitt badrum för drygt en vecka sedan men som jag aldrig hann inviga eftersom jag blev sjuk. Plus så är jag lat. Men idag, idag alltså, jävlar vad jag har städat idag.
Skulle egentligen bara städa toaletten + handfatet som vanligt, men sen fick jag en knäpp och började jag tvätta väggarna närmast, fortsatte med fönstrena, skrubba bakom toaletten och när jag väl var färdig med det.. ja då kunde jag lika gärna skura golvet också. Med en diskborste. På allvar. Fatta hur lång tid det tar. (2 timmar för att vara exakt)
Men nu är badrummet så rent att jag skulle kunna äta från golvet. Eller ja, det är fortfarande hyffsat dränkt i kemikalier så kanske inte ändå.
(Och nä det blir ingen bild på mitt mästerverk för familjen tycker redan att jag är knäpp nog som fotograferar så mycket som jag gör. Tror de börjar misstänka mig för japansk viking istället för svensk..)
Det hårfina problemet
Innan jag flyttade hit så klippte jag mig snabbt och enkelt (vad jag förbannar min snålhet i efterhand) nere på GA hos en random frisör som förstörde mitt hår totalt. Jag gav fria tyglar att klippa bort allt slitet (rök ca 6-7 cm eftersom jag då inte klippt mig på ett halvår) samt grönt ljus för uppklippt. (Vilket jag inte vet varför, för jag tycker egentligen att uppklippt är skitfult och bara passar på folk med jättetunt hår) Ett litet problem bara. Hen delade upp mitt hår i två lager kan man säga, där övre lagret är ca 2-3 cm kortare än det undre, vilket man kan se väldigt tydligt då hen klippt det rakt av. Plattar jag håret syns det inte, men har jag det lockigt, vilket jag i princip alltid har, så ser det ut som om jag har en peruk på och glömt stoppa upp håret under.
Har stört mig på det sen dag ett men tänkt att det är för att jag inte är van vid det kortare, men varje jäkla morgon lägger jag cirka tjugo minuter på håret och det blir aldrig bra. Innan gjorde jag aldrig det. (Förutom vid special occasions, då kan jag lätt lägga en timme på att få de perfekta lockarna) I vanliga fall tar mitt hår cirka fem minuter att fixa. Jag sover alltid med fläta och vaknar med håret så här:
sen drar jag en locktång på de främsta lockarna som flätan inte fångat upp och hårsprayar och då ser det ut så här:
..och voila! Klart. Fem min. Tops.
Så nu ska jag klippa helvetet igen. Vilket jag har dratt mig för eftersom jag inte vill göra det värre, men jag måste göra något åt kråkboet nu. Kommer väl bli lite kortare än till axlarna hade jag tänkt, måste få bort allt det som den förra frisören gjorde fel. Åh jag saknar mitt gamla hår, mitt gamla fina och superenkla-att-fixa-men-ändå-skitsnygga hår. Jävla skitfrisör!
Ps, ja, jag inser att jag precis skrivit ett helt inlägg om mitt hår och att jag ska till frisören.
Psps, men fatta hur lite problem jag har just nu om detta är mitt största!
Psps, men fatta hur lite problem jag har just nu om detta är mitt största!
Jag hörde att ni hade snö och minusgrader i Sverige
Vi har haft tillräckligt av vintern här för detta året (hör du det Moder Natur, vi är färdiga med snöandet för detta året!) och jag har min favorit årstid utanför dörren: våren.
Finns något inget jag älskar så mycket som våren, den slår sommaren med hästlängder. Första dagen man kan ta av sig jackan, byta vinterskorna mot converse och börja använda klänning, sitta ute och fika, gå på promenader, njuta av solen.. det finns inget som slår våren.
Första tecknet på våren:
Gammalt blir nytt
Hittade de här bilderna bland allt annat trams på facebook, delat av en av mina fd lärare på Procce.
Minns ett företag för något år sedan som sålde väskor återvunna av bilbälten och presenningen (eller vad sjutton nu det är) från lastbilar. Någon annan gjorde väskor av bildäck och en tredje "taklampor" av cykelhjul. Älskar sådana här idéer, nyskapande och coolt!
Mormor kines och jag
Idag när vi var i parken så hade jag (som vanligt) klätt mig en aningens för kallt för vädret. Vilket mormodern plockade upp rätt snabbt (eftersom hon alltid kritiserar mig för mitt klädval) så när vi stannade upp för att titta över en sjö, så ställde hon sig i kramposition och värmde mig. Och fortsatte sedan så när vi fortsatte att gå.
Jepp, resten av turen gick Emma, 175 cm lång, omkramandes av mormor kines, 160 cm lång, och frös inte det minsta. Förvånande nog så var det jättemysigt! Jag menar, jag är inte direkt den personen annars som bjuder in folk utanför familj och bästa vänner till att kramas, men här behövdes det verkligen. Dels för att jag frös så klart, men även för att jag verkligen behövde en kram.
Jag och mormor kines ♥
Varför lutar jag alltid på alla bilder!?
Tiger fyller 3 år!
Idag har yngsta småttingen i huset fyllt 3 år. Så vi har käkat tårta (yeay!), ätit lunch (Pekinganka, hurra!) och tatt en tur i The Olympic Park. Det var en väldigt mysig dag i sin helhet men jag hade kanske förväntat mig lite mer buller och bång, a la svensk födelsedag, när någon fyller år. Fast sen så kanske det inte passar att supa en treåring under bordet när farmor och farfar speciellt kommit hit för att fira en. Men vänta bara tills han fyller fyra, då jäklar!
Födelsedagsbarnet. Är dock lite tveksam på om han verkligen förstod att han fyllde år. Han såg mest förvirrad ut hela tiden fast nöjd över (den sedvanliga) uppmärksamheten.
Kul grej förresten.. Youwen frågade om jag ville testa groda, och självklart ville jag det. Hann ta ungefär en halv tugga innan jag kände hur munnen höll på att bränna sönder. Emma: OMG, thats really spicy! Youwen: No not very spicy, a little spicy. Emma: NO! THATS REALLY SPICY! *tre minuters andnöd* (Börjar se ett mönster i de maträtterna som Youwen vill att jag ska prova..)
Tiger fick förresten Thomas The Train's kompis Henry av mig i födelsedaspresent. Det är ett rent under att jag lyckades hitta det, leksaker till pojkar (genus existerar inte här, så därav mitt könande i letandet efter en present) är verkligen vidrigt. Jag ville ha en snäll och rolig leksak och inget jäkla vapen (mitt förakt mot föräldrar som köper pistoler och vapen till sina barn (läs: pojkar) kan vi ta en annan gång) eller en blaffig bil med massa eld och skit på. Till slut hittade jag i alla fall min kära Henry (Tiger ÄLSKAR Thomas The Train och har redan det blå och gula loket) som snällt fick följa med hem i väskan. Väl hemma insåg jag dock att Henry spelar en väldigt jobbig och lång truddelutt så fort man kommer åt den bakre röda knappen, så Youwen fick pilla ut batterierna.
Men jag tror inte att Tiger led något vidare över Henry's brist på musik, han har lekt med tåget hela dagen och har lika kul ändå. Win win med andra ord!
Jag börjar tro att de ångrar min anställning
Idag knallade jag iväg till förmedlingen för ett litet möte om deras senaste påhitt - en journal som vi ska skriva varje månad om hur vi har det hos familjen, vad det bästa är som hänt och hur bra vi tycker det fungerar med familjen (och gärna med förmedlingen också). Plus bilder.
Jag hann prata med min ansvariga i cirka trettio sekunder innan nästa anställda grep in och skulle förklara hur oskyldigt, enkelt och positivt detta är.
"Nej det kommer inte att användas som reklam i framtiden, nej självklart inte. Det är bara så att vi vet att du gör ditt jobb, har det bra och att allt fungerar med familjen. Och ifall det blir problem med familjen i framtiden, så kan vi blicka tillbaka på den månadens journal. Nehe, du känner dig inte bekväm med att skicka bilder? Men den kommer bara att vara för oss och familjen. Och framtida rekrytering. Men bara för att försäkra andra familjer och framtida au pairer att du faktiskt jobbar här och trivs bra. Så bara för oss. Och dom."
Så jag la istället fram förslaget att ifall de vill veta hur det går med familjen, så kan de ringa och att jag inte har några problem att fortsätta den dagliga dialogen jag har med familjen idag. "Eftersom jag inte känner mig bekväm med att rekommendera er till någon annan personligen, med tanke på hur saker och ting skötts mina två månader här, så förstår ni säkert att jag inte kan användas som exempel heller. Men om ni däremot vill ha en journal varje månad om vad jag tycker om förmedlingen, så ställer jag gärna upp på det, utan bilder. Och så kan vi väl ha detta skriftligt, att min journal inte kommer att användas i framtida rekrytering förrän vid årets slut och endast ifall jag godkänner det? Toppen!"
Hela väldigt lugnt, sansat och med något ansträngda leenden från deras sida.
Däremot var jag på vippen att lära dem ett par nya svenska svordomar när de drog upp Jenny som anledning till varför jag borde göra detta och att det är bra för henne, hennes möjlighet att studera utomlands i framtiden och hennes framtida au pair efter att jag åkt hem. Då åkte klorna ut och man ba' DON'T BRING MY KID IN THIS!
(Fast istället tränade jag på att räkna till tio på kinesiska och bytte samtalsämne)
Apropå att vara längst i Kina..
..längst bak i bussen så är det hyffsat lågt i tak. Så pass lågt i tak att kineserna måste böja sig lite för att komma in. Vilket innebär att jag i princip måste krypa in.
Så idag på vägen hem satt jag där på bussen, tittade ut genom fönstret och var så fånigt lycklig igen över livet. När min hållplats då dök upp satt jag i mina egna tankar, reser mig upp och.. SMASH! - smäller huvudet rakt upp i taket, trillar ner på sätet igen, tittar förvånat runt omkring, häver mig upp från sätet och går på osäkra ben fram till dörren.
Har nog aldrig varit med om en buss så tyst i hela mitt liv. Ja förutom den rödkindade fåntratten på 1,75 m som gapflabbad hela tiden. Jag måste få mitt andra jag att vara tyst någon gång..
Om jag är längst i Kina?
Svar ja.
Om jag är medveten om att jag publicerar en väldans massa inlägg med rubriker som börjar med "om" och slutar med "?"?
Svar ja.
Flyga drake
Jag tänkte, eftersom mitt liv just nu inte är mer spännande än att jag har varit sjuk och gnällt en massa över det, så skulle det kanske passa med ett litet bildregn över min lördag istället.
Förmedlingen hade nämligen anordnat ett välgörenhetsevent (fråga mig inte vad själva välgörenheten var dock, för det berättade de aldrig) i Olympic Park där vi målade drakar med några kids och deras föräldrar och sedan hade vi picknick.
Måla drakar med kids är ungefär lika spännande som det låter, så jag smet mest iväg till Rachels och Francescas grupp och hängde där istället. Inte helt uppskattat, men kidsen i min grupp vägrade sluta skrika (för att var fem år gamla var det väldigt påminnande om kolik) så jag gav upp.
Liu och Jenny följde också med för dagen. Åh min fina lilla unge! ♥ (Resten av kidsen kan ha det)
Liu's och Jenny's drake. (Liu gjorde för övrigt kissekatten utan att kalkera..)
Eeeh, min drake. Som en tvååring sedan snodde! (Antagligen för att det såg ut som om hen själv hade gjort den)
The group.
My homie Rachel. Hon var den enda av oss som faktiskt passade i kepsen. Och som även gjorde en tillräckligt schysst drake för att ta med sig hem. Fast vad vet jag, min drake kanske pryder den tvååriga tjuvens rum as we speak.
Sen begav vi oss till The Bird Nest! Här hängde vi ett tag innan vi insåg att det blir inte mer av byggnanden än så här så jag och Rachel åkte för att förbättra världsekonomin istället.
Slutsats av dagen: Mysigt med picknick men inte värt det för den fula kepsens skull.
Om jag precis provsmakade min ansiktsmask för att den luktade jordgubb?
Kanske.
Men det är något lurt med grejer som luktar en sak och smakar något helt annat!
Typ som doftljus, luktar jättegott, men smakar inte äpple/apelsin/choklad/vanilj!
Fröken wannabe sjukling
Fröken har varit lite sjuk igår och idag. Vet inte om jag blev matförgiftad eller vad som hände, men efter frukost igår fick jag sådana extrema magsmärtor att jag blev sängliggnades. Alla försök att få i mig mat eller vatten var lönlöst, fick inte behålla något och hade ändå ingen aptit. Idag har varit rätt kasst också, men nu på eftermiddagen/kvällen mår jag dock mycket bättre, har till och med klarat av att vara uppe och gå, samt ta en dusch (förstå hur utmattad jag var igår om jag är stolt över detta idag) så imorgon är jag förhoppningsvis helt återställd.
Liu och hennes mamma har dock varit underbara och tagit hand om mig. (Nästan till överdrift) Det har petats i mig piller i multum, försökts matas, och varje gång jag kastat av mig täcket i värmeslag har mormodern varit där lika fort och stoppat om mig igen. De har verkligen varit jätteoroliga för mig, vilket kan vara förståeligt för så fort jag blir dålig förlorar jag all färg i ansiktet förutom under ögonen som blir kolsvarta istället. Ser alltid ut som om jag ligger för döden, haha.
Pik till min bror, inga namn nämnda.. (Baltzar).. som visade exakt hur mycket besvär det var att hämta treo och en värmeflaska när jag låg hemma med vidrig mensvärk en gång. Avslutade sedan sin insats med "så ont kan det väl inte göra?". Jag har nog aldrig önskat livet ur någon så innerligt som då.
Min söndag so far
Idag har jag:
- Gjort en rejäl storstädning av mitt rum
- Bytt lakan och handdukar
- Kört två tvättar, hängt upp och hämtat tvätt
- Stuvat undan mina vinterkläder (wiiiho!)
- Målat naglarna
- Kollat Star Wars: Attack of the clones
- Googlat hur man stavar 'Attack'
- Käkat en påse chips, snickers och ett paket oreoes
- Inte haft ett dugg dåligt samvete över det
- Ignorerat det faktum att jag inte skriver ut hur många snickers jag ätit
- Klappat mig själv på magen som tröst
Ja, det gick lite utför efter undanstuvningen av mina vinterkläder som ni kan se. Men mitt rum är jättefint i alla fall!
Tips från coachen: Hur man gör britterna F-Ö-R-B-A-N-N-A-D-E
Igår, på väg hem från välgörenhets-flyga-drake-aktivitets-tjottahejset, frågade Jennifer (kines) mig om det är populärt med heltäckade mattor i Sverige. Jag svarade "No, I've never seen it back home. It's so tacky."
Alltså..
HELVETE!
Jag trodde att Amy och Ian skulle klappa till mig. På fullaste allvar. Dissa inte en britts inredning säger jag bara. Hell breaks loose!
Jag trodde att Amy och Ian skulle klappa till mig. På fullaste allvar. Dissa inte en britts inredning säger jag bara. Hell breaks loose!
Det spelade ingen roll hur många gånger jag bad om ursäkt och sa att vi borde byta samtalsämne, de vägrade släppa det. Till slut fick jag nog av deras lättkränkthet (helt ärligt, skaffa lite perspektiv för fan) och slutade be om ursäkt. Var till och med på vippen att säga "My parents could afford it, i'm sorry yours couldn't" när hon sa att trägolv är för dyrt.
Nån måtta får det vara på folks problem.
Ps, till mitt försvar skall det även tilläggas att jag var den första Jennifer frågade om heltäckningsmattor, så jag visste inte ens som att Amy och Ian hade det. Jag trodde det var en fördom vi hade om britternas dåliga smak..
Jag ska bli faster!
Och inte bara det utan även.. *trumvirvel*
GUDMOR!
Yes gott folk, ni läste rätt. Jag ska äntligen (!!!) få bli faster och dessutom godmor på det. Min storebror Fredrik och hans fina sambo Lisa väntar knodd i sommar. Jag är så galet glad och lycklig för min skull, eeh.. jag menar deras, att jag (fortfarande) brister ut i glädjetårar när jag ser bilder på ultraljud, Lisas mage och bebiskläder.
Som jag sett fram emot detta! Knodden kommer att bli så bortskämd att hen kommer att sluta säga "jag vill ha" och istället tralla runder "jag ska ha". Yes, i'm a strong beliver i att köpa barns kärlek nämligen.
Jag ska skicka kort (med cash) varje födelsedag, namnsdag, andra namnsnamnsdag, skolstart, påsk, halloween och fettisdag. Jag ska varje sommar åka till Liseberg och åka alla karuseller (även de hen inte vill) och alltid köpa glass och godis så fort hen vill.
Jag ska bli världens bästa faster och gudmor!
Köpte min första bebispyjamas igår till och med! Och självklart så passade jag på att föreviga denna heliga stund med hjälp av Rachel. (Dock så är det inte denna storleken på pyjamasen jag köpte, eftersom den uppenbarligen skulle passa en tvååring eller en fet ettåring, men de hade inga andra på galgen när vi kom på att vi ville ta en bild)
Gissa vart jag ska idag
Min familj ska tydligen göra förmedlingen sällskap på dagens aktivitet idag, så att sjuka sig fanns liksom inte riktigt med på kartan.
Men jag vägrar t-shirten. (Med motiveringen att det är för kallt (vilket det egentligen inte är, men det funkar alltid att säga att alla svennar är precis som jag och fryser hela tiden) och ha en tjocktröja över)
Jenny är i alla fall överlycklig över att få hänga med mig och mina vänner en dag, och det är det viktigaste. Jag ska be Francesca och Rachel påpeka hur fina ögon hon har också, kanske det hjälper hennes självförtroende. (Mitt hjärta brister varje gång hon säger att hon är ful och har fula snea ögon)
Sightseeing som leder till en förbättrad värdsekonomi
Idag skulle jag ta Francesca till hutongerna för lite sight seeing. Efter att vi gått vilse, två gånger, ringde jag Tina och så fick hon förklara för en taxichaufför vart vi skulle. Sen gick vi vilse igen. Så då gav vi upp och åkte Qianmen, för att gå på denna charmiga gatan istället:
Det var ungefär så här jag och Francesca föreställt oss Beijing innan vi kom hit. (Tala om pålästa brudar) Det kryllar av turister här (Everyone who has a camera up is not from Beijing // Sewei) och en massa souvenirbutiker, matställen och vanliga klädbutiker. Vi åt lunch på Starbucks där (som dessutom har en västerländsk toalett till Francescas stora lycka), otroligt mysigt inrett (ja inte toan då alltså)(även om den var trevlig den också) på tre våningar och utsikt över gatan.
Sen hängav vi oss åt favoritsysslan här och förbättrade värdsekonomin samtidigt. Shopping (investering pappa, investering) Zara på Qianmen och sedan Forever21 på Wangfujing.
Ja jag vet, jag tar i vanliga fall inte sådana här bilder "wannabe fashion bloggerska" men klänningen är så mycket finare på än på galgen, så jag fick helt enkelt svälja min stolthet. Och principer. Plus så är bakgrunden kaos, så jag tycker att det jämnade ut det hela. Och jag varken ler eller har tatt av mig strumporna. Obstinat hörrni, obstinat!
Älskar peplum. Typ mer än min egen mamma. Eller okej, inte mer än mamma. ♥ (Men mer än brorsan i alla fall.)
Francesca: Oh Emma, you should buy this one! Emma: OMG, yes! Francesca: What? Eh, no Emma, i was only kidding! Emma: WIIIIHO!
Det finns bara en perfekt siffra av antalet aborter, och det är antalet som görs varje dag
– Abortstatistiken är hög i Sverige jämfört med många andra länder. I exempelvis Finland har vi betydligt bättre siffror när det gäller aborter, säger Ian Milsom.
Mhm.
Hej Ian.
Jag är nyfiken på hur du menar med "I exempelvis Finland har vi betydligt bättre siffror när det gäller aborter". Vad är det som är bättre? Har ni bättre information om preventivmedel? Är ni bättre på att använda preventivmedel? Funkar era akut p-piller bättre hos er? Eller propagerar ni bättre för att abort är mord? Bättre siffror gällande abort borde vara att alla som haft en oönskad graviditet även gjort abort. Hur kan ni ha bättre siffror när antalet aborter inte kan vara annat än perfekt?
Med vänlig hälsning,
Emma.
Om det bor mycket människor i Kina?
Yes box, och jag lovar att hälften av dem bor på min tågstation!
Det här är kön för att komma in på stationen.
(Och egentligen är det ingenting jämfört med de stora stationerna)
Dör söthetsdöden
Jenny och jag går jämt runt och trallar på en ramsa hon har lärt sig i skolan som går så här:
Little Jenny. Yes Emma.
Eating candy? No Emma.
Telling lies? No Emma.
Open your mouth. Sorry Emma!
Väldigt enkel och vi har förvånansvärt väldigt roligt åt den. Så igår vid matbordet så surade Jenny och då började jag igen med "Little Jenny?" och fick inget svar. Väntar några sekunder och säger igen "Little Jenny?" och från ingenstans ropar Tiger istället "Yes Emma!". Sen avslutade han hela ramsan. Lillkillen, som inte kan någon engelska, förutom bye bye (vilket han gärna säger till mig hela tiden), har alltså hört mig och Jenny tjata denna ramsan om och om igen och lärt sig den själv.
Dog söthetsdöden helt enkelt.
Och nej, engelskan är inte särskilt svår (med yes och no när han redan kan mitt namn) men han är tre och det är sött.
"No, i wont wear that. No, not even for all the butter in Småland"
Spenderad förmiddagen på förmedlingen och hade lektion, då Sewei (min lärare) berättade om utflykten vi ska göra på lördag.
Sewei: So we will meet up at 10.15, and you need to bring your own lunch. You also have to wear this hat.
Jag ba: HAHAHAHAHAHA!
*tystnad*
Emma: Hehehe.. eeh.. hehe.. alltså.. are you serious?
Sewei: And this shirt.
That's it. Jag skiter i att det är för välgörenhet. I'm calling in sick.
Republicans, get in my vagina!
Såg videon nedan inför presidentvalet i USA, och det var ju ett tag sedan MEN, nu ramlade jag över den igen så tja.. enjoy.
Emma "The Rebel" Lundgren
När jag och Rachel var på IKEA förra helgen så gick vi förbi avdelning där de säljer ljus och lyktor. Jag tittade lite drömskt mot avdelning och stannade i en tiondelssekund längre än vanligt.
Rachel: Do you need some candles for your room?
Emma: No i cant have any, my parents wont allow..
*tystnad*
Emma tänker: Vänta lite.. Mina föräldrar är i Sverige. Jag är i Kina..
=
YES! Tala om att ge uttryck för sin självständighet. Wiiiiho! Take a walk on the wild side liksom.
Hur jämställd är filmvärlden?
Jantelagen existerar uppenbarligen inte Kina
Tigers förskola har slogan "Here Everyone's better".
Så att eeh.
Tips från coachen: 5 tips på hur man uppnår daglig komfort på subwayen
Okej, så 6,4 miljoner människor åker dagligen subway här i Beijing. Det är världens femte mest traffikerade subway. (Tokyo, Moskva, Seoul och Shanghai kommer före) Det är med andra ord väldigt trångt. Typ inte-behöva-hålla-i-sig-plus-jag-kan-stå-upp-och-sova-för-vi-står-så-tätt trångt.
Så jag har kommit på ett system för att få en av de få åtråvärda sittplatserna varje dag. För jo, sådant är viktigt när man ska åka subway i över två timmar varje dag. Så här följer 5 enkla, tvättsäkra tips till hur man får daglig komfort på den kinesiska tunnelbanan.
Ovanför ser ni ett väldigt välritat, skala enligt, inte-alls-precis-målat-i-paint ritning över hur en typisk vagn ser ut här. Rött är platserna som är lättast att få, orange är kanske och vitt är värdelöst. Femkanterna i hörnena till höger är handikapp vilket innebär bra utrymme men inga sittplatser.
Tips från coachen: 5 tips på hur man uppnår daglig komfort på subwayen
1. Gå till område rött alternativ område orange.
2. Analysera området. Sover ditt objekt? Byt i så fall område.
3. Spana in din konkurrans. Är det gamlingar eller föräldrar med barn? Byt i så fall område.
4. Ta plats och blockera andra spekulanter. Ställ dig bredbent och för ut med armarna.
5. Var beredd på att.. FÖR HELVETE, GREPPA PLATSEN, HEN SMITER IVÄG!
Funkar i nio fall av tio! Fast ibland bara tre fall av tio. Eller två fall av tio. Ibland aldrig. Good luck!
Ps, Vid nödsituation kan man även använda sig av om-blickar-kunde-döda blickar.
Psps, Fast inte på barn.
Pspsps, Då blir tydligen föräldrarna sura.
Jag älskar Skype
Skypeade med Sofie innan, och eftersom kvaliteten inte alltid är den bästa så bryts det ibland. Det blir väldigt bra samtal av det.
Emma: Det är bara konstigt.
Sofie: Jo jag vet m..
*Bryts*
Emma: Hallå? Sofie?
*tystnad*
Sofie: en det är väl.. ja hallå?
Emma: Hejhej.
Sofie: Hallå?
Emma: Hej.
Sofie: Hör du mig?
Emma: Ja, hör du mig?
Sofie: Ja, hör du mig?
Emma: JA!
Sofie: Jaha, hej!
Emma: Hej.
Sofie: Hej.
Emma: Hallå?
Sofie: Ja, hej!
Emma: Ja, Sofie!
Sofie: Hahahaha, hej.
Emma: Ja, hej.
Sofie: Jo så att eeh.. hehe. Hej.
Och så fortsatte det sedan. Bra samtal som sagt.
Stunder av ren och skär lycka
Sen jag flyttade hit till Beijing och lämnade mitt gamla liv bakom mig, har jag knappt längtat hem. Det är en konstig känsla, och ännu konstigare att säga det det högt, men så är det. Jag längtar inte hem. Jag saknar vissa speciella personer (familj och nära vänner) men jag har inget större behov av att ha de nära just nu för jag vet exakt vart jag har dem, både fysikt och känslomässigt, och det är min trygghet.
Tanken på "Man flyttar inte till andra sidan jordklotet utan att längta hem" har hela tiden funnits med så därför har jag också tänkt att det kanske är mitt undermedvetna som inte låter mig känna efter hur jobbigt det egentligen är här och hur mycket jag längtar hem. För det ska ju vara jobbigt. Och så är det inte det.
För jag är lycklig här.
Mitt liv hemma var inte dåligt, verkligen inte, men det var inte heller något speciellt. Ofta kan jag blicka tillbaka och känna som om jag gick på autopilot. Äta, jobba, sova. Äta, jobba, sova. Om och om igen. Jag var aldrig (nåja) olycklig, men jag var sällan genuint lycklig. Livet var bara väldigt alldagligt och saknade mening eftersom jag inte hade något mål med det.
Här.. det är så annorlunda. Här kommer jag på mig själv med att gå med världens leende längs gatan, här vill jag hitta på mer och här har jag vänner som utmanar mig och får mig att känna att jag faktiskt utvecklas. Här tänker jag mer. Det låter galet och flummigt, men lever man på autopilot så tänker man inte heller. Man bara följer.
Igår, på väg hem från Rachel och tjejerna, så kom jag på mig själv med att le för mig själv igen och känna ren och skär lycka. Min host family är fantastisk, jag har bra vänner, jag har träffat nya människor från hela världen och JAG ÄR I KINA. Hur galet är inte det? Jag känner folk från England, Ecuador, Tyskland, Pakistan, Frankrike och jag bor tillsammans med kineser. Vad är chansen att något sådant hade hänt i mitt gamla liv, i Sverige? För guds skull, jag har till och med lärt mig hur man tvättar. Fatta förändringen här.
Med det sagt, så är jag även fullt medveten om att jag aldrig hade kunnat göra något sådant här, hur bra det än må vara här, utan min familj och vänner där hemma. Det är som jag skrev ovan, jag har inget behov av att ha de nära just nu, för min trygghet är att jag vet exakt vart jag har dem, även om vi inte är tillsammans just nu. ♥
Mums, häst!
Igår följde jag med Rachel och tjejerna till IKEA för att handla till Steph's lägenhet. Dock var det galet mycket folk där så jag gav rätt snabbt upp och begav mig tillsammans med Rachel till restaurangen istället.
Rachels lunch: en sallad, en trekantsmacka och vatten. Min lunch?
Köttbullar med brunsås, lingon och potatismos, en kanelsnäcka, en prinsessbakelse och cola till det. Lycklig_tjej_92 då.
Jag älskar att de har svenska flaggan i maten, fast bara till denna maträtten. Var väldigt stolt svensk då.
Köttbullarna är inte lika goda som hemma, men det funkar. IKEA mat har väl aldrig varit någon större matsensation så jag förväntade mig inte mer. Fast om ni är oroliga för mina svenska smaklökar enbart skall få smaka kinesiskt kan jag meddela att kanelbullen smakade likadant här som hemma.
Kom igen Hitler, skaffa humor!
Tjejkvällen igår bestod av olika representanter från hela världen. Ecuador - Rachel och Steph, England - Francesca, Tyskland - Marica och Sverige - jag.
*Rachel och Steph gaddar ihop sig mot oss*
Emma: Hey, don't do that. It's three against two here, so watch out!
Rachel: No it's not?
Emma: Yes it is, we're all europeans. And warriors!
*pekar på mig själv*
Emma: I'm a viking!
*pekar på Francesca*
Emma: And she fights war like all the time.
*pekar på Marica*
Emma: And she.. well she has only lost two world wars!
Åh gott folk, tystnaden.
Girls night @ Rachels place
Igår hade vi "Girls night" hos Rachel med middag, snacks, té, vin och hela köret. Dock blev det ingen film för ja, vi snackade bort kvällen istället ;-)
Steph (från Ecuador) och Marica (från Tyskland) gjorde oss också sällskap. Vilket jag tyckte var JÄTTEkul för då kunde jag äntligen öva på min tyska. Vilken i princip är obefintlig och gav Marica många skratt. But hey, man kan inte vara bäst på allt.
Kvällen var i alla fall väldigt mysig och ett skönt avbrott i au pair vardagen. Bara att få dricka vin och snacka oviktigt strunt är som medicin för själen ibland.
Francesca fick äran att inviga min termos för att stilla sitt te beroende (själv drack jag ur en en skål för där fanns inga muggar) (vinet drack vi ur pappmuggar som vi sedan hittade) och jag passade på att föreviga denna heliga stund.
Rachel vägrade vara med på bild trots att jag insisterade på att hon kommer att bli superkändis i Sverige om hon bara visade sitt vackra ansikte. Här ser ni i alla fall en del av vårt snacks förråd. "Vem kan stoppa mig när jag bara rullar fram.."
Alla utom Francesca har engelska som sitt andra språk och talar därmed med olika dialekter också. Rachel har bott ett år i Kanada så när jag umgås med henne får jag alltid en "wannabe american accent". Samma sak händer när jag umgås med Francesca, då lägger jag till med en "want to be brittish accent" och det är den som hänger kvar längst. När jag träffade båda två tillsammans igår.. ja då blev det ett mellanting. Efter lite gliringar från Rachels håll (jag gör det faktiskt inte med flit, jag vänder kappan efter vinden omedvetet) så la jag till med en bred svensk accent istället. "Do jo tink datt diss yss änny bätter? Bejkås aj kän spiik lajk diss all najt iff jo wahnt to!"
Efter det fick jag prata precis hur jag ville.
"This used to be Mao's bedroom. Or some other guy's. No wait, this was his wife's! Or maybe someone else's.."
Igår hade jag och Francesca en turistdag ute i solen. Tack Beijing för vädret ♥
Vi promenerade från Chongwenmen till Den Förbjudna Staden och fortsatte sedan till Beiha Park. Tog fyra timmar totalt men det är en bra runda (Tina tog mig och pappa på samma, plus lite till..)
Jag gick all in i min roll som guide, för med en ai yi som är kines (Tina) så tycker man ju att något borde man kunna. Men efter att ha ändrat Mao's sovrum för femte gången, sagt fel namn på "The Imperial Garden", påstått att danskarna nog hade ett finger med i spelet på Japans intrång trots allt, samt gått vilse.. så förlorade jag Francesca någonstans på vägen.
Äsch, vi njöt av solen istället och tyckte att det kändes som sommar.
Dagens guide.
Jag sa till Francesca att hon skulle ha bekväma skor och kläder som funkar att gå i. Hon tog det väldigt bokstavligt (annars är hon väldigt fashion nämligen) och blev lagom förvånad (läs: besviken) när hon såg mig i vanliga kläder.
Jag ÄLSKAR denna bilden. Francesca: I LOOK LIKE I'M CHINESE!
Mörkt, långt, fint hår och 1,58 m. Ja, hon smälter in rätt bra här ;-)
Nästa fredag ska vi fortsätta till hutongerna, men då tar vi subway till Beihai Park och går till fots efter det.
Girls night!!
Rachel är ensam hemma denna helgen så vi + Francesca ska ha tjejkväll och sleepover. Middag, snacks, film, nagellack, skvaller och tjejsnack. Denna kvällen har jag sett fram emot läääääänge!
Med det sagt så är detta det sista ni hör från mig idag. Måste packa väskan och förhoppningsvis hinna köpa med mig en flaska vin. Hej då!
Tystnaden som lägger sig..
..när man ironiskt säger att den kinesiska regeringen ska förbjuda barbeque för att förbättre luften här, och ens motpart säger "that's a really good idé!".
Man ba:
Jamen då passar jag på att slänga upp ett par bilder till
Den där fantastiska treåringen jag bor tillsammans med
Både Tiger och Jenny kan vara för-helvete-låt-mig-vara-i-två-sekunder-bara-för-annars-kommer-jag-att-hoppa-ut-genom-fönstret-ungjävel jobbiga.
Fast så är dem inte hela tiden så klart. Ibland är dem alldeles underbara, ont-i-hjärtat fantastiska och det är omöjligt att inte älska dem.
Som när Tiger ger mig en kram i förbi farten, ropar "Emma jie jie" utan anledning och bara skrattar, när han håller mig i handen för att vara nära eller när han kryper upp i knäet hos mig, bara för att sitta och mysa. Hjärtat smälter då.
Jag menar.. alltså.. har ni sett en mer underbar unge? (Delad första plats med Jenny så klart)
Åkte för att köpa en skinnjacka och kom hem med..
Näsdukar (kan man aldrig få för mycket av här), oreos, godis, tre filmer + alla Star Wars filmer, ett anteckningsblock, två pennor och min favorit:
Min nya termos! (Hur poppis tror ni förresten att fröken Blek är här?)
Francesca och jag åkte till Silk Market idag för att leta efter en skinnjacka till mig, men som ni kanske förstår så var det det långt ifrån något jag kom hem med. Det var i alla fall kul att ha varit där, även om säljarna där är mer "på" än på Yashow så föredrar jag nog det här. Bättre utbud och definitivt bättre priser (eller ja, det beror ju helt på hur bra man är på att pruta).
Jag saknar min lillebror
Skypeade med pappa innan när han försvann en stund och istället dök ett nyklippt ljushuvud upp i bild. Min fina lilla lillebror som jag saknar så otroligt mycket att det var lite jobbigt att se honom i bild.
Om han saknar mig?
HAHAHAHAHAHAHAH.
Nej.
Men det gör inte så mycket, jag saknar honom så att det räcker och blir över. Jag saknar alla mina bröder, ja hela min familj så klart, men det är något med småbröder.. den där känslan av att alltid vilja ta hand om dem, att man oroar sig, att man har ansvar, ja att de är just ens yngre bror. Det försvinner nog aldrig.
Det spelar ingen roll att de växer om en, att man inte längre kan slå dem utan att få tio gånger tillbaka eller att de inte går att bossa runder med, de är alltid ens fina lilla lillebror. Oavsett hur jobbig de än tycker att man är!
Can't blame them for trying
Tänker lägga fram som förslag att blondiner borde slippa räntan också, vi har så svårt att räkna ut det nämligen.
Och funkar inte det, tja då får jag väl konvertera. Tycker ändå att snubben med skägget där uppe svarar så dåligt.
Ibland saknar jag Sverige. Ibland inte. Ibland är det bara väldigt skönt att bo i ett land där ingen tjatar religion. (Förutom när jag och Rachel beklagar oss över katolikerna då så klart, de är ju en klass för sig)
Vem sa att man inte kunde köpa lycka?
Sprang förbi denna skönheten när jag letade efter en toalett tidigare idag. Och nöden har ingen lag som sagt, så jag var ju tvungen att köpa den. Skulle kostat 228 kr men tydligen var det någon rea på det eller så, tjejen drog i alla fall bort 46 kr så jag landade på 182 kr i slutändan. Och räcker inte det som en tillräcklig anledning att rättfärdiga mitt impulsköp (ett eller två ord?) så är det äkta läder dessutom. En investering i lädermarknaden helt enkelt.
Den där jävla Barbie och det västerländska idealet
Sen jag kom hit har Jenny frågat mig flera gånger varför jag är vit och hon är brun, varför hon har snea ögon och jag har runda och varför jag har ljust hår och hon mörkt. Det är befogade frågor, vi ser olika ut så det är klart att hon är nyfiken. Hade vi haft en kines som flyttat in hemma hos oss när jag var liten hade jag frågat samma. Skillnaden här är att Jenny frågar för att hon tycker att hon är ful jämfört med mig.
Jenny: Why do you have so big eyes?
Emma: Eh, I don't know. This is how I look.
Jenny: Why is my so small? Mine is ugly.
Eller så rör hon mitt hår och säger att det är vackert, men är tyst när jag säger samma om hennes. Samma sak med våran hud, hon känner på min hand och säger "white, and so soft, so beautiful" och sen så tittar hon på sin egen och säger "brown" med missnöjd min.
Nu säger jag inte att Barbie är grunden till all ondska (hälften borde väl räcka) men det har fanimej lagt grunden till det. Tänk efter. När var senaste gången ni såg en asiatisk Barbie? En asiatisk Disney prinsessa? En asiaisk docka? Det finns en mörkhårig Barbie (sing hallelujah för fan) och mörkhyade dockor (i begränsat utbud) men ingen asiatisk vad jag har sett. Dock kryllar det av bleka, perfekt blonderade anorektiska benrangel. Och dessa har Jenny överallt. På väskan, på pennskrinet, på täcket, i böcker, filmer, på muggar ja you name it. Varje gång hon ser en Barbie så suckar hon och säger "so beautiful". Hur tror ni det påverkar någon som är Barbies raka motsats, att endast se det som vackert? Att synonymt med vacker här är lika med vit? Hur påverkar det ens självförtroende och syn på skönhet?
Varför säger en sjuåring att hon är ful?
Jag brukar säga att jag är svag för asiater och att deras drag är det vackraste jag vet. Varje gång jag säger det så får jag alltid tillbaka "Är du seriös?" "Va, allvar?" "Vadå, alla asiater?". När jag berättade det för Liu så skrattade hon och även hon frågade om jag menade allvar och kunde inte förstå varför jag skulle föredra asiater framför "mina egna". Det säger ganska mycket om synen på skönhet här.
Sagan om ringen vs The vampire academy
Jag minns när Jonna, a.k.a Fröken Morgonrock, bestämde sig för att avverka hela Sagan om ringen trilogin. Jo, efter allas jävla tjat om filmerna (Självklart inte från mitt håll. Jag tjatar inte, jag bara påpekar.. väldigt bestämt.. många gånger) så gjorde hon slag i saken och såg alla tre filmerna. Jag kom hem till henne, av en slump, bara några minuter innan Sagan om konungens återkomst slutade. Vad hon tyckte om filmerna?
"Här har jag väntat, och väntat, och väntat, på att den JÄVLA Frodo, ska ta den JÄVLA ringen, till den JÄVLA vulkanen, och kasta i den JÄVLA ringen någon gång och när han väl är där, DÅ GÖR HAN INTE DET! Alltså vad FAN!? Hur JÄVLA svårt ska det vara egentligen!?"
Med det sagt, så är det ganska exakt så jag känner för The Vampire Academy just nu. Med lite fler svordomar bara, men jag tänkte att varken farmor eller pappa skulle godkänna det så Jonnas version var bättre.
(Saknar dig kompis)
Ps, Skall tilläggas att Fröken Morgonrock inte såg filmerna extended version, vilket jag anser bidragit till hennes besvikna reaktion.
Psps, Vilket jag visserligen inte tror att hon håller med om.
Pspsps, Men ska ändå påpeka det för henne nästa gång vi talas vid.
Rapport från sjuklingen
Blää och sakkre blö, här råder det sjukstuga. Förkylningen är snart borta (hoppas, hoppas, hoppas) men huvudvärken. Åh denna huvudvärk. ξψ→Δ]##!+´%4//!!¤#
Så ja.
Jag har huvudvärk, är smått självmordsbenägen och trött dygnet runt. Det var allt från mig.
Feel free to take notes liksom. Hej då!
Tre anledningar till varför jag inte tror att detta rummet var tänkt till mig från början
Jag anar att jag har norpat åt mig Tigers rum för året. Mohahahah!
Nästa - inredningsblogg?
Eller inte.
Men jag tänkte att det kanske skulle vara kul att se hur mitt rum ser ut här. Det kanske det inte är, men nu har jag faktiskt städat, gjort i ordning och fotograferat så nu sitter ni snällt och fyller upp mitt enorma bekräftelsebehov över hur duktig jag är. Punkt.
Jag gillar mitt rum, det är stort, ljust och bara mitt mitt mitt. Hyllan förstärkte den känslan ytterligare, jag är väldigt nöjd med den. Tidigare har alla sakerna där stått ihopträngt i hyllan på bild två, så det var rätt skönt att få lite mer utrymme för det.
Färgerna i rummet kanske inte hade varit mitt första val, eller sista, men jag kan överleva påskharens våta dröm i ett år innan jag återvänder till mitt beige/vita färglösa rum igen.
Jenny 7 år, världsmästare på grimaser
Det blir en dag på IKEA
Fröken Sverige har varit på IKEA idag tillsammans med Fru Kina och Fru Kinas svägerska samt Fru Kinas svägerskas vidriga unge (har nog aldrig träffat på en mer bortskämd, elak och dum unge i hela mitt liv). Vi skulle egentligen bara köpa knäckebröd till mig, men ja, ni vet ju själva hur det slutar när man bara ska köpa på IKEA. Vi kom hem med två päroncider, två nötchokladkakor, tre rullar knäckebröd, en krukväxt, en kruka, en skål och en bokhylla. Så mycket för bara.
Det var lite kö till IKEA idag. En fin liten kringla med människor väntade på att få komma in i varuhuset, men det tog inte så lång tid faktiskt. En kvart kanske. Kineserna borde vara världsmästare på att köa vid det här laget (ja förutom på tunnelbanan då alltså, där är det störst kommer först) för innan OS i Beijing så inörde de kö-dagar. Skämtar inte. Alla skulle lära sig köa inför OS.
Effektiv shopping ledde som sagt till att jag blev en bokhylla rikare. Ett litet problem bara. Kom liksom på lite så här i efterhand att jag är helt värdelös på att sätta ihop IKEA möbler. (Framtida rumskompis/pojkvän kommer dock vara ett proffs på det, jag ska sätta-ihop-IKEA-möbler-jaga) Så efter lite svordomar, försök till telepati (mamma fick du mitt meddelande om att du ska komma hit och hjälpa mig?) så började jag, väldigt sakta, sätta ihop hyllan. Och efter lite fler svordomar, samt hjälp av Liu (tror mitt meddelande kan ha gått förbi mamma och landat hos henne istället) så fick vi ihop hyllhelvetean.
TA-DA! Rätt bra gjort va? Sen att den vinglar lite tycker jag inte gör så mycket, det skapar bara spänning i vardagen.
Les Miserables
Ikväll ska jag på bio tillsammans med Rachel och Francesca, och jag antar att ni kan lista ut vilken baserat på rubriken. Älskar kostymfilmer och tja, hur fel kan det gå med både Russell Crowe och Hugh Jackman? Nä just det.
Jag ska till och med, kvällen till ära, försöka beställa popcorn. Med försöka menar jag peka på popcornen, säga salt sjutton gånger och hoppas att de hajjar. Tror nämligen att de sockrar popcornen här, de gjorde de nämligen i Thailand och USA. Inte för att det är Kina, men efter den traumatiska upplevelsen har alla länder utanför Sverige därefter mist mitt popcornförtroende.
I ♥ The Vampire Academy
=
JAAAAAAA! Alltså, förstå lyckan i att ha fått hem de tre sista böckerna av The Vampire Academy serien. Visst hela gårdagen spenderade jag gråtandes på grund av serien (detta är officiellt värre än när Snape mördade Dumbledore, jag grät i timmar då) men det är det så värt.
Jag läste hela kvällen igår och har fortsatt med samma nu på morgonen.Hade det inte varit för att jag ska möta upp Francesca om två timmar så hade jag fortsatt så hela dagen. Fördelen med en timmes subway är att jag kan läsa där i alla fall!
Hej då! //vampyr_beroende_tjej_92
Ps, Alltså, låt er inte luras av miffot som bestämde att bokens omslag skulle efterlikna en erotisk novell, a.k.a tantsnusk. Förutom en väldigt töntig berättelse om hur Rose förlorade oskulden (jenkarnas typiska syn på att förlura oskulden, hur underbart, fint och fantastiskt det är och det är bara såååå rätt så länge man är med den man älskar) så är det inte så mycket annat som försigår i sängkammaren.
Psps, Francesca, från England, är en ny tjej på förmedlingen. Hon kom hit förra fredagen, så jag nappade tag i henne så fort jag fick syn på henne. Här ska det inte finnas någon chans att undvika mig som kompis!
