Idag när vi var i parken så hade jag (som vanligt) klätt mig en aningens för kallt för vädret. Vilket mormodern plockade upp rätt snabbt (eftersom hon alltid kritiserar mig för mitt klädval) så när vi stannade upp för att titta över en sjö, så ställde hon sig i kramposition och värmde mig. Och fortsatte sedan så när vi fortsatte att gå. 

 

Jepp, resten av turen gick Emma, 175 cm lång, omkramandes av mormor kines, 160 cm lång, och frös inte det minsta. Förvånande nog så var det jättemysigt! Jag menar, jag är inte direkt den personen annars som bjuder in folk utanför familj och bästa vänner till att kramas, men här behövdes det verkligen. Dels för att jag frös så klart, men även för att jag verkligen behövde en kram. 

 

Jag och mormor kines ♥