..längst bak i bussen så är det hyffsat lågt i tak. Så pass lågt i tak att kineserna måste böja sig lite för att komma in. Vilket innebär att jag i princip måste krypa in.

 

Så idag på vägen hem satt jag där på bussen, tittade ut genom fönstret och var så fånigt lycklig igen över livet. När min hållplats då dök upp satt jag i mina egna tankar, reser mig upp och.. SMASH! - smäller huvudet rakt upp i taket, trillar ner på sätet igen, tittar förvånat runt omkring, häver mig upp från sätet och går på osäkra ben fram till dörren.

 

Har nog aldrig varit med om en buss så tyst i hela mitt liv. Ja förutom den rödkindade fåntratten på 1,75 m som gapflabbad hela tiden. Jag måste få mitt andra jag att vara tyst någon gång..