Då tar vi en sväng till på sjukhuset
Igårkväll kom kramperna tillbaka x 1000 och jag och Tina fick bege oss till sjukhuset för en ny runda. Infektionen i magen hade tydligen förvärrats, vilket jag dock tyckte att man kunde se på bara min reaktion. Grät/skrek tills jag tuppade av av smärtan och sedan fick bedövning och började försvinna i ett bättre töcken. 6 timmar senare och en jäkla massa dropp, så fick vi äntligen åka tillbaka till hotellet.
Idag har vi varit på sjukhuset igen i ytterligare 12 timmar för ny medicin, mer dropp och ett besök av en dansk läkare. (SOS kunde visst inte skicka en riktig) Francesca och Amy kom även förbi och sa hej då, sen fick jag sista droppet och Tina och jag åkte hem igen och har nu packat väskan inför imorgon. (Vikten håller!)
Magen känns fortfarande inte helt hundra och jag får inte äta något annat än soppa förrän jag träffat min läkare hemma..
Så kära Gud, om du nu läser det här: Det räcker nu. Fröken är tillräckligt nervös över att spendera 10 timmar uppe i luften i kramper.
En bra vändning på en dålig dag
Sa hej då till familjen imorse.. ja, behöver väl inte säga mer än att både jag och Liu började gråta. Det var jobbigt helt enkelt. Just nu försöker jag att inte tänka på det, så jag försöker sysselsätta mig själv så gott det går.
Så att eeh.. resten av dagen: Efter vi sa hej då så gick jag och Tina upp på rummet, röjde runt i min väska och packade ihop 10 kg att posta hem. Gick runt på stan, fikade på Starbucks, gjorde lite shopping och åt sedan middag på hotellet. Sen Tina gick har jag (försökt) packa om väskan, tagit ett bad och bara njutit. Mitt rum är jättefint förresten, tror det är första gången jag bor ensam på femstjärnigt hotell. Och tja, kan väl vänja mig vid det om man säger så ;-)
(Ännu en gång, tack mamma och pappa ♥)
Titta, jag har fått min egna personliga TV! Så bra polare att vi snart är vi på first name basis.
Mhm, det här med att ta bilder innan man strör runt sina saker på rummet.. det är inte riktigt min grej.
Är lite förälskad i mitt badrum. Som för övrigt har två separata rum för dusch och toalett.
La en ansiktsmask, kröp ner i badkaret och drack en kopp té. Som sagt, en bra vändning på en dålig dag.
När man trodde att man äntligen fått koll..
Sen jag flyttade hit har jag förändrats en del från den personen jag var innan. Jag har blivit starkare, mer självständig och nog lite klokare också tror jag. Framförallt har jag tyckt att jag har blivit bättre på pengar. Hej och hå vad jag haft koll på varenda krona här!
Jag har skrivit ner vad jag handlat, vad jag ska handla, vad saker och ting kan kosta.. jag har till och med gjort en budget för hemresa + hemkomst och tagit med en massa "ifall att.." kostnader. Herregud så mogen och duktig jag har blivit på pengar!
Döm om min förvåning när jag därför hittade 2000 kr till på rummet. Som jag eeeh.. liksom.. glömt bort.
Mao och jag, vi är goda vänner, fast än mycket olika..
Min sista dag med familjen
Imorgon åker Liu med kidsen till Youwens hemstad för att fira hans pappas födelsedag, så i samband med det så tar jag in på hotell mina sista dagar här. (Tack snälla mamma och pappa ♥)
Så idag ska jag packa väskan, städa rummet och röja ut allt som är mitt. Barnen är i skolan idag och Liu är just nu och hämtar Youwen på tågstationen, så det är väl bara att sätta igång. Försöker att inte tänka på att jag lämnar dem imorgon, utan istället fokusera på att få komma hem och krama om mina bröder, men det är svårt. Jag vill ju inte åka, jag vill inte lämna min fantastiska lilla familj. Ska i alla fall försöka knåpa ihop ett vettigt brev till Liu ikväll som de kan läsa när jag åkt, för jag suger på att säga hej då. Börjar bara fulgråta och kan inte säga något vettigt. (Mitt hej då till Baltzar, Louise, Sofie och Jonna när jag skulle flytta hit var så där lagom kul)
//Lite lissen tjej som ser ut att ha matchande hår till byxorna??
Man är väl inte den som är den..
Liu och jag var ute och shoppade idag. Hon ville köpa nya kläder till mig innan jag åker, och det spelade ingen roll hur många gånger jag sa att jag redan har allt jag behöver och att hon inte måste köpa något till mig, det var inget att diskutera. "You and I will go out and buy something you like, or I'll buy something for you that maybe you don't like."
Man ba.. ja om du nu måste så kan du väl få köpa något åt mig..
Så vi åkte och shoppade och jag drog fler nödlögner än någonsin för att minska antalet kassar. "No, I never wear heels. Ehm, because in Sweden, all the boys are as tall as me, and if I wear heels I'll be too tall" (Som om jag bryr mig ifall någon knatte skulle vara kortare än jag) Och låtsades som om en helt fantastisk klänning inte riktigt var min stil (Den kostade 3900 kr, någon måtta får det vara) innan Liu till slut gav upp och gick med på att gå till de billigare butikerna och vi landade på ONLY där jag gav vika för en röd, hellång sidenklänning.
Den sitter perfekt på och är exakt i längd. Lite trist på galgen får jag väl medge, men väldigt snygg på istället.
Fina, fantastiska Liu
När vi var på sjukhuset så lämnade Liu bara min sida för att hämta doktorn, förutom det lämnade hon aldrig rummet utan satt ständigt bredvid min sjukhussäng. Så fort jag vaknade, rörde mig eller kastade av mig täcket, så var hon där lika fort för att trösta eller stoppa om mig igen. På nästan tolv timmar varken åt eller gick hon på toa. Det var först när Tina kom dit som Liu för första gången vågade lämnade rummet för sin egen skull, sen var hon tillbaka lika fort igen. Jag låg mest avtuppad i sängen så jag förstod aldrig det förrän senare mot kvällen då jag började "återfå medvetandet" så att säga.
Efter att jag lyckats få en hel natts sömn och återfått färgen i ansiktet igen, blev Liu så lättad att hon började skratta. Sen gråta. Sen skratta igen. Ja, jag tror att jag skrämde henne rejält i sjukhussängen.
Jag är glad för att åka hem, men otroligt ledsen över att lämna några av de mest fantastiska människorna jag någonsin mött. Jenny, Tiger och Lius mamma är otroligt fina människor, men Liu.. hon är en klass för sig. ♥
MVH // typ sjuuukt döende tjej liksom
Ja alltså.. jag har väl varit lite frånvarande sen jag meddelade att jag kommer hem. Jag har nämligen bråkat lite med förmedlingen (av 1,3 miljarder kineser får jag de mest inkompetenta) och varit en sväng inom sjukhuset också. (Vadå, får väl passa på att göra lite sight seeing min sista tid här??)
Har i alla fall en inflammation i magen tydligen som har spridit sig till hjärtat så nu går jag på någon konstig medicin som de tycker är toppen. Vad jag hade tyckt varit toppen, hade varit att ha en läkare som kan förklara för mig på vettig engelska (ja, jag fattar att svenska är för mycket begärt) och inte blir förbannad när jag inte förstår vad hen säger på sin kinesengelska. Det hade jag tyckt varit toppen.
Tips från coachen: Bli inte dålig i Kina. Har nog aldrig stött på en sådan inhuman personal förut.
PS. Fast farmor (f.d sjuksköterska) har tagit sig en titt på mitt EKG och hälsar att jag inte kommer att dö trots allt, så oroa er inte.
Sverige nästa
Jag har precis köpt en flygbiljett hem. Enkel väg.
Jag skrev för några dagar sedan att jag fått en otroligt bra nyhet, och detta är resultatet av den. Jag kommer hem igen.
Just nu är känslorna all over the place så att säga, så jag skriver något vettigare imorgon eller på söndag då jag även kan förklara lite bättre varför jag kommer hem. (Just nu tänker jag bara försöka fokusera på glädjen över att få krama om min lillebror igen och vara hemma till födseln av mitt gudbarn) (Ja och krama om resten av familjen och kompisar också, men lillebror kommer först här liksom)
Filippa Bark ♥
1+ 1 = 2 ?
Efter gårdagens powerwalk gjorde jag lite sit ups och sådant som folk på instagram tycker är toppen. Bland annat så hoppade jag på Elaine's squatchallenge. Resultatet är att jag knappt kan gå idag. Trappor är uteslutet, det tog mig en kvart att gå upp för de fem trapporna här i huset och jag har fortfarande på mig mina converse eftersom jag inte kan böja mig ner och knyta upp de.
Nu har dessutom mina jeans från H&M spräckt i grenen (anade att det var dags efter två år tillsammans).
Jag har alltså ett par jeans med en stor reva i grenen, kan knappt sitta ner och går som om..eh ja, hur går jag egentligen?
Gömmer mig för övrigt på rummet för Liu tycker detta är det roligaste som hänt, typ ever. #InteSåKaxigSvenskTjejLängre
Vart sjutton är alla lamorna??
Jag och Rachel åkte till The Lama Tempel i lördags och strövade runder, tittade på allt fint och njöt av en dag i solen. (Samt avsaknaden av själva djuret)
Templet är jättefint (som alla andra här) och jag är helt förälskad i deras val av färger och utsmyckning. När skönheten och värmen blev för mycket (lite mer värme än skönhet kanske låg bakom dock) så slog vi oss ner i skuggan för att lösa världsproblem, snacka skit om jenkarna, diskutera feminism och avslutade med att konstatera hur dumma män är.
Vi tog en hel drös med bilder, varav jag står framför de flesta haha.
Efter Templet fortsatte vi till hutongerna som ligger mitt emot och hittade en hel drös med nya favoritcaféer och barer, samt gjorde lite shopping. (Nytt armband och pennskrin (totalt värdelöst egentligen) som var gjort på en karta av Beijing) Rachel fortsatte sedan till Sanlitun för intagande av alkoholhaltiga drycker medans jag satte mig på tunnelbanan hem. Har man lovat Jenny att kolla film så har man!
Jag älskar dig!
Du är bäst! ♥ (och supersnygg när Skypefönstret hänger!)
"Välj ett ställe där tatueringen aldrig syns" - jo tjena
Alltså.. jag tyckte att en tatuering på foten var en JÄTTEBRA idé under alkoholens inflytande. Nästa dag tyckte jag inte att det var en särskilt bra idé. Inte alls faktiskt. Men kände ändå att what the hell, hur många kan se den på foten egentligen?
Uppenbarligen alla om man har på sig ballerinas. Och så har jag genom alla år lyckats att undvika att visa den på viktiga möten, jobbintervjuer, arbetspass, släktträffar osv. Utom idag.
Som sagt, bra idé. Tills dagen efter. (Dessutom är den sne)
En dag kringströvande i hutongerna
I fredags var första dagen av riktigt, underbar, alldeles perfekt vår. Beijings första riktiga vårdag. ♥
Jag spenderade den på stan tillsammans med Francesca och Amy, och vi gick till hutongerna som jag lovat att ta Francesca till så många gånger. Ja, jag har haft lite svårt att hitta dit trots mitt superlokalsinne (men helt ärligt, fattar ni hur stort Beijing är eller??) men denna gången lyckades vi (jag) hitta rätt station på tunnelbanan. (Vilket var Beihai North, komiskt med tanke på att jag letade efter en station norr om Beihai Park men aldrig hittade någon först..)
Vi strövade egentligen mest bara runt, kikade i coola butiker, åt från olika stånd, jag köpte nya solglasögon och sen fikade vi på Starbucks. (Där de hade en västerländsk toa till Francescas stora lycka. Det är ett under att hon överlevt sina två månader här utan.)
Jag har nästan inga bilder från dagen, dessa tre är de enda som gick igenom censuren. Min censur alltså.
Amy och jag åt något jag inte är helt säker på vad det var. Typ friterad deg med bläckfisk i eller något, och så ketchup och majonäs på det. Det var bland det godaste jag har ätit i hela mitt liv!
Tillåt mig att introducera.. *trumvirvel* Francesca! (igen) och..
..Amy! (helt ny) Amy är då alltså min nya kompis här. Jag älskar att säga det, det känns som om jag är fem år. Hon är sjuk i huvet', precis som jag, så vi är en bra match trots allt. Dessutom är hon ännu bättre än vad jag är på att pruta (få förunnat) och så har hon en ugn i sitt hus så att jag och Francesca kan få baka, så det gillar vi. Ja, här utnyttjar vi våra vänner till fullo!
Som Francesca sa när vi var hos Amy:
"I'm so glad we've made friends with Amy and Rachel. We can bake cookies at Amy's place and have sleep overs at Rachel's. We've got it all sorted out!"
Good things happen to good people?
Alltså.. Jag har nog fått de bästa nyheterna sedan jag tog studenten. (Även om insikten att jag skulle överleva baksmällan efter min 20-årsdag var ganska bra den också)
Och med det sagt kan jag inte skriva något om det alls just nu. Men däremot är jag så förbannat, galet, JÄVLA, all-over-the-place lycklig just nu att jag kände mig tvungen att skriva något om det. ✌
Nyduschad_superlycklig_tjej_92!
Bakom mina solglasögon
Gott folk, oroa er inte: Jag är inte död. (Det kan ju tyckas vara den enda rimliga anledningen till att bloggen lämnats till sitt öde i två dagar nämligen)
Jag har bara haft fullt upp sen i fredags. Gick i hutongerna tillsammans med Amy och Francesca då, spenderade lördagen i Lama Tempel med Rachel och har varit på zoo hela dagen idag tillsammans med min familj.
Måste i säng BUMS! nu för imorgon står det tidig power walk på schemat innan jag beger mig till Amys ställe för bakning. (Jag och Francesca blev överlyckliga när vi hörde att de hade en ugn, ingen annan har det här!!)
Tills vidare får ni njuta av mina nya (galet coola) brillor. Köpte de från ett gatustånd i hutongerna för 28 kr. I'm in love!
Jag kanske är helt crazy, men i min värld låter det tio gånger enklare än tvärtom
Fröken Sverige är idag.. lite irriterad? Otålig?
Dagen började med en väldigt rolig lektion i kinesiska, vi lärde oss några djur, tecknena för de, samt hur man frågar och besvarar om vädret. Trevlig och lättsam lektion som bjöd på många skratt eftersom vi är ett gott gäng som studerar. Ja, tills vi lämnar lektionssalen. Då börjar gnället.
"Jag måste köpa min egen mjölk och té, för det gör aldrig min värdmamma."
"Har du bett henne köpa det?"
"Ja, eller alltså, mjölk har jag, men då köpte hon fel."
"Har du berättat det för henne?"
"Nej, och jag borde faktiskt inte behöva betala för detta."
"Har du sagt det till henne?"
"Nej."
De gillar inte frukosten deras värdfamilj lagar.
Har de sagt till värdfamiljen eller förmedlingen? Nej.
De vill utnyttja en av sina betalda semesterdagar.
Har de sagt till värdfamiljen eller förmedlingen? Nej.
De vill att barnen slutar slå dem när de blir arga.
Har de sagt till värdfamiljen eller förmedlingen? Nej.
Jag är medveten om att jag har det väldigt bra hos min familj, och att min situation är ett undantag, men ibland undrar jag om inte tjejerna gör det svårare för sig än vad det behöver vara.
Är det något jag vill så har jag två alternativ:
1. Berätta för Liu.
2. Vänta på att hon ska läsa mina tankar.
Jag kanske är helt crazy, men i min värld låter det tio gånger enklare att kommunicera än tvärtom. Varför är folk så rädda för det??
Hangzhuo - dag tre
Sista dagen av vår weekend spenderades med sovmorgon (jippie!) till nio, frukost och sedan ut på stan för att besöka en silkmarknad. Dumma jag trodde inte att det skulle vara någon shopping i staden (säger någon vacker natur så poppar inte klädbutiker upp som första tanken direkt) så jag tog inte med mig så mycket pengar, men det var så mycket fint där! Hittade flera underbara bebisklänningar, men eftersom jag inte vet hur mitt gudbarn kommer ut så köpte jag inget. (Skyll dig själv brorsan!)
Lite bilder från dagen:
Silkesmarknaden del 1.
Silkesmarknaden del 2.
Fantastiska Liu ville köpa den högra toppen till mig. "You wear it at home!" Och ja ba "eeh.. nä alltså.. jag bor fortfarande hemma.. och alltså.. hur gött jag än må tycka att det är att gå runt näck, så har vi faktiskt gäster hemma ibland. Och.. eh.. nä. Ingen topp tack." Så för allas hälsas skull, köpte hon ett nattlinne och en scarf till mig istället. (Börjar känna mig en aning bortskämd här borta..)
Vi gick mest runt i kvarteret och tittade, åt lunch och åkte sedan tillbaka till hotellet för att checka ut. Strax efter tog vi en taxi längre ut på stan för en tidig middag och sen cyklade Jenny, Liu oc Suzann runt sista två timmarna medans jag begav mig tillbaka till hotellet. Det blåste så galet mycket ute då och jag hade fått tråkiga nyheter dagen innan så mitt humör var inte helt hundra om jag ska vara ärlig.
Men, alltså, det jag ville komma till med att jag gick tillbaka, var alltså att jag gick. Ensam. Liu var tvärsäker på att jag skulle gå vilse, främst med tanke på att jag sov i taxin dit, men även för att vi åkt en bra bit. Men jag har faktiskt ett förvånansvärt bra lokalsinne utomlands. (Elin, Sandra och Jonna - Kuala Lumpur??) I mitt halvsovande tillstånd kände jag att vi svängde två gånger, plus vi var nära vattnet, så jag traskade på rakt fram i en halvtimme innan jag kände igen första reklamskylten (reklamskyltar och butiker får alltid stå för min orientering), testade höger, testade höger en gång till, och efter ytterligare en kvarts gång var jag framme. Piece of cake!
En väldigt förvånad, men lättad, Liu fick detta sedan bekräftat över telefon och kunde äntligen andas ut. (Jag sa att alla svenskar har ett superbt lokalsinne, så kom inte hit och förstör vårt fina rykte som jag byggt upp nu!)
End of the weekend! För att summera, om ni någonsin kommer till Kina - åk till Hangzhuo! Det är otroligt vackert och något man bör se innan man trillar av pinnen så att säga. (Men som sagt, ta taxi överallt för ni sabbar inte ryktet jag byggt upp nu!)
Svenska förnödenheter!
Titta vad som kom idag!
Mor och far, mina fina, fina föräldrar, har skickat ett paket med svenska förnödenheter!
(Dog lite här)
Svenska böcker! (Min svenska börjar bli katastrofal här. Talar bara engelska, läser bara på engelska och studerar bara på engelska. Alla mina blogginlägg måste granskas i word innan jag publicerar de!)
Och så ett litet kort med mina favoriter på! (Börjar ana att mamma och pappa har ett gäng sådana här kvar efter sin resa runt i England..)
Godis, böcker, min vita klänning och puffinbirds - hur lycklig tror ni att jag är på en skala 1 till Carola??
Fick förresten tre ägg, varav två skulle till Jenny och Tiger. Dock tog jag mig en liten koll i dem innan jag gav bort det. Ja alltså, dela med sig i all ära, men surt godis tillfaller svensken! (Nu fanns det dock bara dela-med-sig-vänligt godis så det var ingen fara. Mina föräldrar känner sin dotter)
Invigning av påskharens favoritskor
Imorse passade jag på att inviga mina nya skor jag fick av Tina. Det blev en power walk på 45 minuter ute i solen innan frukost och det var uuuunderbart. Solen låg på och efter 20 minuter slutade det blåsa och blev perfekt väder. Tänkte göra detta till min nya morgonrutin, förutom på tisdagar och torsdagar då jag har lektion i kinesiska och måste gå upp halv sju på morgonen. Fröken är inte tillräckligt morgonpigg för den plågan.
Nu ska jag på yoga! (Väldigt hurtig morgon tycker jag)
Filmmys med min lilla familj
Efter min lektion med Jenny, och att hon gjort färdigt sina läxor (för att vara sju år har hon rätt mycket att göra..) så bäddade vi ner oss i soffan och tittade på The Mighty Ducks 2. Det är hennes favoritfilm och hon blev galen av lycka när jag berättade att jag hade tre. (Nostalgi till tusen för min del, jag älskade den andra filmen när jag var liten. Den var/är magisk. Några andra kids från 90-talet som känner igen sig?)
Liu kom sedan hem från sin kompis och kurade upp sig i soffan med oss. Älskar min lilla familj och det faktum att Liu är tillräckligt avslappnad som person för att kunna göra oss sällskap. ♥
Hangzhuo - dag två
På dag två av vår weekend tilläts jag sova till klockan halv sju, då en överenergisk sjuåring sedan stod och bankade på dörren och ropade "Emma, wake up!" och när fröken Sverige sedan behagade att öppna dörren tittar hon fundersamt på mig och utbrister "You not happy?". Och man ba.. döööööööö. Jag fick en skön tupplur i taxin upp till téfälten istället.
Jo, téfälften som sagt. Det vart dagens destination. Trist väder med lite duggregn men naturen.. jepp, lika vackert som gårdagen fast på ett helt annat sätt. Vi kom först till delen där de har små caféer och man kan köpa hiskeligt dyrt té, och jag och Jenny väntade in Liu och hennes vän medans de tog bilder på varandra, överallt, och fortsatte sedan upp på fälten. Lite var och här fanns det lite djupare bäckar som man fick balansera på stenar för att komma över, och jag tackade min lyckliga stjärna varje gång jag lyckades ta mig över utan att trilla i. (Jenny hade nämligen inte samma tur och fick gå i blöta skor resten av dagen)
Gör som gårdagen och kör på ett bildregn.
Paraply 1 och paraply 2.
Ett av ställena där det serverades té.
En liten gubbe som "tillverkar" téet. Jäklar vad han rörde runt, snabbt gick det också.
Ett av många fält som fanns där téet växte.
Téplockning på G.
Efter en halvtimmes promenerande kom vi ut ur delen med téfälften och fortsatte igenom parken. Här är en av bäckarna som man fick korsa, balanserades på stenarna. Såg en tjej i min ålder senare som gjorde det i högklackat. Kanske inte hade varit mitt första val (eller sista) men vill man vara fin får man lida pin. Eller hur var det nu?
Åh, halvvägs ut ur parken så stötte vi på ett bröllopspar som precis skulle ta sina bilder! Nu är det svårt att se, men tjejen var så otroligt vacker. Hennes man är ganska så lång, kanske 180 cm, och hon är ändå nästn två huvud kortare än vad han är. Såg sedan när hon lyfte klänningen att hon hade på sig över en decimeter höga platåskor. Så helan och halvan med andra ord!
Efter parken tog vi en taxi till en liten lokal restaurang, åt lunch och åkte sedan vidare tillsammans med Lius kompis Suzanns kompis (ni hänger med va?) och gick runt på och tittade på blommfälten.
Blommfälten var de väldigt stolta över, och talade väldigt gott om, så jag knep mun om de likadana fält vi har hemma i Sverige några minuters gång från mitt hus.
Blommbeskådning i all ära, men efter några timmar ute i kylan (och framförallt för Jenny med blöta skor) så begav vi oss hemåt, tog en tupplur och åkte sedan och käkade middag på en riktigt fin restaurang. Bilden ovan är däcket där vi åt (fast vi satt i eget rum med stora panoramafönster) och bilden över är utsikten från vårt rum. Inte helt tokigt va? (Ännu bättre var toaletterna där, sing hallelujah för västerländsk toa, toapapper, tvål och nya fräscha handdukar till varje gäst. Jag var i toaletternas himmelrike!) (Ja jag har varit i Kina för länge om jag jublar över toalettens standard)
En liten del av maten. Ja jag vet, man skall ta bilder innan man äter och inte efter man ätit upp, men i min värld är själva delen med en middag att äta den, inte dokumentera den.
Fast här hann jag före! (Fick min soppa före alla andra, så hade hyffs nog att vänt in deras men inte att lämna telefonen i väskan) Soppa i pumpa! Fantastiskt gott och väldigt mättande trots den lilla storleken.
Efter middagen gick vi hem genom stan, Liu och Suzann arm i arm och jag och Jenny hand i hand. (Hålla hand är väldigt underskattat, det är en ren fröjd att både Tiger och Jenny mer än gärna gör det) ♥
"Jo du förstår, Emma är lite efterbliven.."
Sen någon vecka sedan har jag börjat retas med Jenny varje gång hon försöker lära mig något på kinesiska. Det är suuuuuuper kul för hon förstår verkligen inte att jag enbart gör mig till.
Jenny: Máogèn (毛茛).
Emma: Jaogen.
Jenny: No, it's mao - gen.
Emma: jao - men.
Jenny: No!! MAO!
Emma: Mao.
Jenny: Gen!
Emma: Gen.
Jenny: Maogen!
Emma: Jenhao!
Och så blir hon tvärsur efter ett tag, eller så ger hon upp och börjar prata om något annat. Ja, detta tills för några dagar sedan då hennes mamma hörde det, gapskratta, och förklarade för Jenny. Nu tycker Jenny att det är jättekul också.
Så nu har jag en känsla av att Lius förklaring var "Jo du förstår, Emma är lite efterbliven, svenskar är det. Ja du har ju sett hur hon klär sig, med klänningar som slutar ovanför knäet och allt. Hon är helt enkelt lite dum i huvet, men vi måste vara snäll mot henne så när hon inte förstår, bara börja skratta så blir hon glad."
Emma - den efterblivna au pairen.
Nu fattas det bara att jag börjar springa i de också..
Lunchade tillsammans med Tina idag, det var otroligt skönt att få prata av mig, diskutera förmedlingens hyss och lyssna på tips och råd från någon som kan landet och kulturen. (Sen ska jag väl inte sticka under bordet med att det var rätt skönt att få tala lite svenska också)
Lämnade Tina med en helt ny energi och optimism. Samt ett par nya skor. Ja vi svängde förbi Yashow Market en snabbis när vi ändå var i området, och Tina köpte ett par nya löparskor till mig.
Chockrosa med limegröna snören. Nej mamma, de fanns inte i beige!
Hangzhou - dag 1
Ett ord summerar Hangzhou rätt bra:
HeltFantastisktVackertNästanSomAttVaraIEnSagaOchDetVarUnderbart.
Ja ett ord.
Hotellet Liu hade bokat var jättefint, och jag fick ett eget rum. Egentligen var det tänkt att jag skulle dela rum med Lius kompis Suzann och Liu skulle sova med Jenny, men Suzann insåg efter någon minut på rummet att det inte var så käckt att dela rum med någon som inte kan kinesiska när man själv inte talar egenelska, så hon bytte till Lius rum istället. Då var det meningen att Jenny skulle sova med mig istället, men Jenny insåg framåt kvällen att hon ville sova med sin mamma.. så jag fick sova själv. Inte helt tokigt. Tips från coachen: lär er inte språk, så får ni eget rum!
I alla fall, vi kom fram vid elvatiden på förmiddagen, checkade in på hotellet och begav oss direkt till parken vid sjön.. som jag inte har en aning om vad den heter. Men det var superfint i alla fall! Hela staden är väldigt fin, mycket natur, vackra byggnader och med solen på.. ja då blir det hela ännu bättre.
Kör ett bildregn helt enkelt så får ni se själva.
På väg till parken. Jag älskar att alla gör det kända V'et här, vet ändå aldrig hur jag ska posera på bild så vågen för asiaternas lösning.
Funkar inte V'et kan man istället posera med liten kines.
Jag börjar undra hur många bilder Liu egentligen tar varje dag, för varje ställe vi stannade på (här i kön till båten) så tog hon en bild på Jenny och sen tog Lius kompis en bild på Liu själv, och sedan en på Liu och Jenny tillsammans. Ja de säger ju att en bild säger mer än tusen ord, så denna dagen lär de aldrig glömma!
On the boat. Var rätt tacksam att de inte körde den sedvanliga tryck-på-så-många-du-bara-kan stilen utan istället lät alla få varsin sittplats, och sen fick de sista tjugo stå utanför i solen.
Jag köpte en blomsterkrans och satte på huet'. Alla andra tjejer sprang runt med likadana och jag fick lite midsommarkänsla över det hela. Eller ja, alla är väl att överdriva. Men om vi tar bort hälften av alla som inte hade det så hade hälften av oss det i alla fall!
Jag hittade ett ställe där alla gick med mustasch och höga armar.
Jag vet, jag vet, jag är världens sämsta bloggerska. Börja äta på glassen innan jag tar en bild på den.. fy och skam. (Ännu värre är att jag inte heller la ut den på instagram med femton #-tags)
Efter glassen tog vi båten tillbaka till fastlandet igen och gick vidare till en annan park. Om förra parken var vacker, så var denna magisk. Hela omgivningen.. ja, det är nog något jag aldrig kommer att få se igen. (Dimman är för övrigt fejk. De hade rökmaskiner under bron.)
Kul grej förresten. Jag blev fotograferad i smyg vart jag än gick, och ännu värre blev det när jag satte kransen på huet',(en man i en turisgrupp slutade till och med upp att fotografera naturen och tog bara bilder på mig istället, sen försvann gruppen och han hann inte ta fler bilder på naturen, helt galet!) men när jag väl stod still och mitt sällskap skulle ta en bild.. ja då bildades det en hel grupp bakom som passade på. Sjukaste jag varit med om!
Vi avslutade sedan kvällen på en jättemysig och fin restaurang som tydligen ska vara väldigt känd där. Först på plats eller något i den stilen. Gott var det i alla fall!
Utsikten från vår plats. Yes, vi satt ute och åt. Förstå hur varmt och vårigt det var? ♥
Åååh, kalla Beijing..
Hej måndag!
Har varit iväg hela dagen med Tina och smidit planer, och har en massa att stå i nu väl hemma. Eftersom jag inte hann igår, uppenbarligen, så lägger jag upp bilder och något ord om Hangzhou senare idag. (Middag och lektion med Jenny först)
10 (totalt värdelöst) fakta om mig
1. Jag har snea armar och ben. Mina knän går ihop och vad som borde vara insidan av min armbåge är min ovansida.
2. Jag rabblar tyska glosor när jag springer. Dock är det lite enformigt eftersom jag inte kan så många.
3. Min favoritblomma är solrosor för att de ser så glada ut och mitt favoritdjur är puffinbirds för de ser påhittade ut.
4. Jag kunde inte se Star Wars "Revenge of the Sith" utan att börja gråta för några år sedan.
5. När jag kör bil så har jag svårt för högerreglen och företräde vid korsningar, så jag kör bara och hoppas på det bästa.
6. Jag vill gifta mig, men inte ha några barn och bara skämma bort min bröders ungar istället.
7. Ibland när jag talar med folk så slutar jag lyssna och föreställer mig hur de ser ut nakna istället.
8. Jag är superbra på att hålla hemligheter. Just nu innehar jag elva stycken. Dock kommer jag bara ihåg två.
9. Jag är egentligen väldigt duktig på att simma, men får panik av att simma på djupt vatten i havet.
10. Jag tror att världen hade varit en väldigt mycket bättre plats om jag fick bli enväldig härskare.
Back to Beijing
Gott folk, misströsta inte, siiina görl (som Jonna säger) är tillbaka.
Med internet och allt!
Håller på att organisera bilder, tankar, dammråttor, tangentbord och världsekonomin just nu, men lägger upp lite bilder senare.
Tills dess, njut av dessa goda nyheter och detta vackra ansikte:
Hej på en stund!
Idag flyger jag till Hangzhou tillsammans med Liu, Jenny och Lius vän Suzann. Hangzhou ska tydligen vara supervackert, 21 grader varmt och Liu har bokat ett fyrstjärnigt hotell så jag hoppas på en toppen weekend!
Dock är det som vanligt tveksamt på internetfronten, så hör ni inget från mig så vet ni varför. Men misströsta inte, jag ska ta massor av bilder och tills vidare så får ni nöja er med dessa:
Den där lilla knäppgöken jag bor med
Jenny.. går det annat än att bli totalt förälskad i henne?
Liu köpte nya kläder till henne idag och hon var i extas. Hon hann knappt få på sig allt nytt innan hon kom inrusandes på mitt rum för att visa, snurra några varv, springa tillbaka igen, byta om och komma lika fort tillbaka igen.
♥
Medicin mot mitt dåliga humör
Alltså, allt trassel med förmedlingen tar vi en annan dag. Just nu vet jag varken ut eller in ändå.
Fantastiska Liu tog i alla fall ut mig och Jenny för middag, där jag äntligen (!!) fick min favorit: stekt äggplanta. På allvar, det är det godaste som finns! Borde egentligen tagit en bild på det, i sann blogganda, men glömde bort det i all mathets.
Efter middagen åkte vi vidare för det här:
Denna bilden togs ungefär två sekunder innan massören tryckte på en knut i nacken och hela kroppen skrek AJ! Efter det fick jag och Liu byta massör för min gubbe vägrade sluta trycka på den knutan.
Men sen så var det bara bra och kärlek till mina fötter. Just nu känns det som om jag går på moln. Borde ta och göra det här lite oftare tror jag.
Jag säger inte att jag önskar dem döden, bara ett betydligt kortare liv
Ååååh, denna jävla förmedling.
Det är ett under att de kan lyckas låsa upp dörren till kontoret varje morgon med tanke på att de aldrig verkar kunna göra något annat rätt.
Klär man sig som kvinna i manliga kläder så är det fashion, klär man sig som man i kvinnliga kläder är man bög/transa
Jag hade en diskussion med mamma häromdagen angående genus och hur man klär sina barn. Jag är självklart helt för att klä barn könsneutralt för att undvika förväntningarna som medföljer när man klär upp sina döttrar till prinsessor och pojkar till krigare. Men inte tvärtom, för båda var rörande överens om att klä sina söner i klänningar, glitter och spets, tjejkläder alltså, är att ta det ett steg för långt. Utklädnad är sin sak men till vardags blir det fel. Kvinnor klär sig i kvinno- och manskläder och män som klär sig i kvinnokläder är antingen bög eller så är han transvestit.
Men vad är egentligen skillanden på tjejer som klär sig i byxor, skjorta och kostym och killar som klär sig i kjol och klänning? Varför är det ena accepterat men inte det andra?
Byxor förr var enbart för män. När kvinnorna började klä sig i byxor var det kontroversiellt, provocerande, konstigt och väldigt fel. Idag är det ett klädesplagg för alla, oavsett vad du har mellan bena. Varför är det inte samma med kjol och klänning? Varför kan inte det bäras av män?
Varför är det ena socialt accepterat (minus några konservativa stolpskott så klart) men inte det andra? Vad är skillnaden på att kvinnor kan bära manliga kläder men inte män kan bära kvinnliga kläder?
Tänk på det.
Läsvärt inom genustänket när vi ändå är igång:
Jenny är dottern min pappa aldrig fick (i klädväg)
I slutet av mina lektioner i engelska med Jenny så brukar vi gå in på mitt rum och så får hon namnge mina kläder, smycken och saker. Dels för att det är roligare än att titta på ritade bilder, dels för att jag inte kan rita, och dels för att jag samtidigt kan röja upp i garderoben när vi ändå är igång.
Idag gick vi igenom mina kläder, vilket gick.. eh.. bra.
Emma: Whats this?
*håller upp en skjorta*
Jenny: It's.. a.. hm.. shi.. shirt!
Emma: Yes, very good. And this?
*håller upp en klänning*
Jenny: It's a.. wait..
*går fram, håller klänningen mot mina ben, tittar missnöjt*
Jenny: It's a top?
Emma: No it's a dress Jenny.
Jenny: No it's not, it doesn't go under your knees!
Tror fan på att hon skulle gadda ihop sig med pappa. Ungjävel!
Får nog ha en lektion i garderoben imorgon igen, idag blev det ingen bra vikning och städning. Kanske till och med borde lära Jenny hur man röjer upp i en garderob, fast på engelska. Ja, så blir det. Bra med barn!
Galen morgon i tunnelbanan
Jag hade värsta morgonen hittills på tunnelbanan imorse. Första bytet var helt okej, lite mindre plats än vanligt men ingen fara. Andra bytet.. HELVETE vad folk. Jag kom inte ombord på första vagnen och trodde inte att jag skulle göra det på andra heller, men det gjorde jag. Och åtta till bakom mig.
Det var galet!
Station efter station fortsatte det komma ombord människor, de trycktes på och ingen gick av. Ingen av oss kunde röra sig i vagnen, och med att inte kunna röra oss så menar jag inte kunna röra sig alls. Jag kunde inte ens flytta mina armar så packat det var.
Tillslut tog paniken överhand, för det kändes som om jag inte fick någon luft, så jag tryckte mig ut samtidigt som killen närmast mig gjorde det. Tio minuter senare hade jag lugnat ner mig och kunde gå ombord på en betydligt lugnare vagn.
Emma i vanliga fall.
Emma idag.
Ny säsong av Game of Thrones!
Äntligen, ÄNTLIGEN, gott folk (!!!) är Game of Thrones säsong 3 ute!
Bästa med att heja på precis alla (ja, till och med Cersei även om jag ibland hatar henne) är att jag jublar oavsett vem som vinner. Och är totalt förstörd oavsett vem som förlorar.
Har ni inte sett den serien måste ni se den nu.
Kinesiskt i vardagen
Var iväg en stund idag och fikade med Francesca och planerade lite inför vår (förhoppningsvis) framtida resa till Hong Kong. Biljetterna dit är dock galet dyra så vi funderar på att skippa det hela faktiskt och kanske ta en weekend i någon mysig stad i närheten av Beijing istället.
Anyways, när jag satt och åt lunch tidigare så stannade jag upp mitt i en tugga och fick jag världens skrattanfall. (Med nudlar flygandes lite här och var) Varför? Jag åt nudlar med pinnar och gjorde min läxa samtidigt. Det hela kändes så surrealistiskt och stereotypt, så långt ifrån min vanliga vardag hemma i Sverige att det var som påhittat.
Jag har inte ens reflekterat över detta förut. Det är så.. vanligt. Detta är faktiskt min vardag. Konstigt nog.
