Idag knallade jag iväg till förmedlingen för ett litet möte om deras senaste påhitt - en journal som vi ska skriva varje månad om hur vi har det hos familjen, vad det bästa är som hänt och hur bra vi tycker det fungerar med familjen (och gärna med förmedlingen också). Plus bilder.

 

Jag hann prata med min ansvariga i cirka trettio sekunder innan nästa anställda grep in och skulle förklara hur oskyldigt, enkelt och positivt detta är.

 

"Nej det kommer inte att användas som reklam i framtiden, nej självklart inte. Det är bara så att vi vet att du gör ditt jobb, har det bra och att allt fungerar med familjen. Och ifall det blir problem med familjen i framtiden, så kan vi blicka tillbaka på den månadens journal. Nehe, du känner dig inte bekväm med att skicka bilder? Men den kommer bara att vara för oss och familjen. Och framtida rekrytering. Men bara för att försäkra andra familjer och framtida au pairer att du faktiskt jobbar här och trivs bra. Så bara för oss. Och dom."

 

Så jag la istället fram förslaget att ifall de vill veta hur det går med familjen, så kan de ringa och att jag inte har några problem att fortsätta den dagliga dialogen jag har med familjen idag. "Eftersom jag inte känner mig bekväm med att rekommendera er till någon annan personligen, med tanke på hur saker och ting skötts mina två månader här, så förstår ni säkert att jag inte kan användas som exempel heller. Men om ni däremot vill ha en journal varje månad om vad jag tycker om förmedlingen, så ställer jag gärna upp på det, utan bilder. Och så kan vi väl ha detta skriftligt, att min journal inte kommer att användas i framtida rekrytering förrän vid årets slut och endast ifall jag godkänner det? Toppen!"

 

Hela väldigt lugnt, sansat och med något ansträngda leenden från deras sida.