Dagen började med en väldigt rolig lektion i kinesiska, vi lärde oss några djur, tecknena för de, samt hur man frågar och besvarar om vädret. Trevlig och lättsam lektion som bjöd på många skratt eftersom vi är ett gott gäng som studerar. Ja, tills vi lämnar lektionssalen. Då börjar gnället. 

 

"Jag måste köpa min egen mjölk och té, för det gör aldrig min värdmamma."

"Har du bett henne köpa det?"

"Ja, eller alltså, mjölk har jag, men då köpte hon fel."

"Har du berättat det för henne?"

"Nej, och jag borde faktiskt inte behöva betala för detta."

"Har du sagt det till henne?"

"Nej."

 

Har de sagt till värdfamiljen eller förmedlingen? Nej. 

Har de sagt till värdfamiljen eller förmedlingen? Nej.

 

Jag är medveten om att jag har det väldigt bra hos min familj, och att min situation är ett undantag, men ibland undrar jag om inte tjejerna gör det svårare för sig än vad det behöver vara.

 

1. Berätta för Liu.

2. Vänta på att hon ska läsa mina tankar.

 

Jag kanske är helt crazy, men i min värld låter det tio gånger enklare att kommunicera än tvärtom. Varför är folk så rädda för det??