Var iväg en stund idag och fikade med Francesca och planerade lite inför vår (förhoppningsvis) framtida resa till Hong Kong. Biljetterna dit är dock galet dyra så vi funderar på att skippa det hela faktiskt och kanske ta en weekend i någon mysig stad i närheten av Beijing istället.

 

Anyways, när jag satt och åt lunch tidigare så stannade jag upp mitt i en tugga och fick jag världens skrattanfall. (Med nudlar flygandes lite här och var) Varför? Jag åt nudlar med pinnar och gjorde min läxa samtidigt. Det hela kändes så surrealistiskt och stereotypt, så långt ifrån min vanliga vardag hemma i Sverige att det var som påhittat.

 

Jag har inte ens reflekterat över detta förut. Det är så.. vanligt. Detta är faktiskt min vardag. Konstigt nog.