Kör i sann Jesu stil den sista måltiden med papa, Liu och Jenny ikväll. Att säga hej då är väl ingen höjdare, men likväl åker han hem imorgon. Det har ju känts som semester om jag ska vara ärlig, med tanke på att min största trygghet har varit med hela tiden, men så fort han åker börjar allvaret och då får jag klara mig själv.

 

Så eeh ja, ska väl inte påstå att cry baby Emma kommer att hålla sig i schack ikväll.