Övergångsställena här är som att springa milen, hur sjutton ska jag hinna fram innan det slår om från grönt till rött? När kommer bilarna? Varför kör de så jäkla fort? Hinner jag över eller ska jag stanna på mitten? Jag vet aldrig!

 

Så jag gör det enkelt för mig. Jag väntar in en kines (här finns ju ett par), ser till att vi ska åt samma håll, trycker mig riktigt nära och går med. En och en annan kines har väl reagerat på min närgångna överlev-övergångsstället-strategi och försökt gå undan alternativt gått fortfare, men det är lugnt..