Hej Gud,

 

Jag vet att du är trött på alla som klagar, gnäller och bara vill ha och ha. (Som dessutom sällan tackar men alltid blaimar dig så fort något går fel) På detta har du dessutom alla de som påstår sig vara kompis med dig (Helt ärligt, är du och Påven verkligen polare? Vad säger Jesus om det?) och de där lite halvjobbiga anklagelserna om pedofili i din kompiskrets.. Ja du har mycket att stå i samtidigt som du ska hantera din multipla personligheter (Gud, Jesus och Den Heliga Anden samtidigt) så jag fattar, du har fullt upp. Och ibland vill man bara ta det lugnt och ha lite roligt. Njuta av lite skadegläjde helt enkelt.

 

Som att låta någon snubbla mitt på gatan, sen direkt efter gå in i en lyktstolpe, fastna med toapapper under skon utan att märke det, ta sönder något första gånger man träffar svärföräldrarna, dricka för mycket alkohol, gå vilse i ett land där ingen förstår vad man säger eller glömma knäppa kjolen baktill på jobbet och visa rumpan för alla kollegorna.

 

 

Men helt ärligt, hur vore det om du slumpade lite någon gång? En endaste gång. Till exempel.. ja jag vet inte.. men kanske kunde ha slumpat den gången jag lånade farföräldrarnas dusch för första gången eftersom den andra var upptagen, upptäckt att det är stopp i avloppet först efter, i panik försökt moppa bort det värsta och sedan upptäcka att under tiden har de enda som förstår engelska i huset och kan översätta gått och lagt sig? Hur vore det om du hade slumpat bland alla dessa sju miljarder människor just då?

 

Hade uppskattats liksom.

 

Med vänlig hälsning,

Emma.