Innan jag flyttade hit så "varnade" väldigt många mig om kulturskillnaderna som råder här.

 

"Du vet väl att alla kineser smaskar, rapar och fiser när de äter?"

"Du får ALDRIG klappa en kines på huvudet, då blir de galna!"

"Jaha, då kommer du att äta hund där rätt ofta, ja de gör ju det där borta."

"Kineser kanske verkar trevliga, men ett enda ord fel och de blir totalt galna på dig!"

 

 

Ja, kineser smaskar när de äter och jag har hört en rap sen jag kom hit men ingen fis än så länge. Men jag kan utan längre betänketid räkna upp både en och två (läs: tjugotal) vänner, bekanta, klasskompisar, kollegor osv som äter EXAKT likadant. 

 

Nej, du får inte klappa en kines på huvudet. Men alltså.. vem fan klappar någon på huvudet? Hade någon klappat mig på huvudet hade jag putt ifrån och frågat om personen ifråga tappades när hen var liten eller bara född dum i huvudet. Är väl inget husdjur heller.

(Fast om ni nu känner en brinnande lust att få klappa någon på huvudet ändå, kan jag meddela att barn är OK)

 

Liu låter meddela att hon har ätit hund en gång i hela sitt liv och Youwen tre gånger. Och då är det inte en schäfer på gatan de fångat upp utan en speciell sorts hund. Så era heliga familjemedlemmar kan gå säkra här, jag lovar.

 

Angående kinesernas bristande självkontroll kan jag inte rapportera så mycket. Jag har inte träffat någon galning ännu. Men rent statistiskt sett så finns det nog en och en annan galen och lättkränkt kines på 1,3 miljarder människor. Det finns det i Sverige också om ni undrar.