Jag tänkte precis skriva ett inlägg om hur skönt det är att vara ensam hemma (ja tills det blir mörkt det vill säga, men det är därför jag har Sofie) och hur tyst det är, tills min lillebror dog på wow (eller vad det nu är han spelar) och började skrika. Snart åker han också i alla fall. Och då blir det tyst igen. Bortsett från mig och Sofie då alltså.

Älskar förresten att jag inte gjort något med håret idag, absolut nada. Vaknade så där. Gud är på min sida idag. Alla andra dagar står han på någon annans.