Gick en runda i området igår tillsammans med farmor och mamma. Efter en bit på vägen såg vi två igelkottar och hela kvinnoskaran på tre stannar upp och tjoar förtjust till. EN IGELKOTT! TVÅ TILL OCH MED! HALLELUJA! Fotar (jag) ojjar (farmor) och oar (mamma). Står och kollar länge. Beundrar dessa fantastiska djur. Oar lite till. Beundrar lite mer. Ojjar en sista gång och går sedan. För en igelkott har vi ju aldrig sett förut! (samma sak med ekorrar) Vad är det med oss svenskar och vår fascination över alldagliga svenska vardagsdjur?