Jag hade värsta morgonen hittills på tunnelbanan imorse. Första bytet var helt okej, lite mindre plats än vanligt men ingen fara. Andra bytet.. HELVETE vad folk. Jag kom inte ombord på första vagnen och trodde inte att jag skulle göra det på andra heller, men det gjorde jag. Och åtta till bakom mig. 

 

 

Station efter station fortsatte det komma ombord människor, de trycktes på och ingen gick av. Ingen av oss kunde röra sig i vagnen, och med att inte kunna röra oss så menar jag inte kunna röra sig alls. Jag kunde inte ens flytta mina armar så packat det var. 

 

Tillslut tog paniken överhand, för det kändes som om jag inte fick någon luft, så jag tryckte mig ut samtidigt som killen närmast mig gjorde det. Tio minuter senare hade jag lugnat ner mig och kunde gå ombord på en betydligt lugnare vagn.

 

 

Äntligen, ÄNTLIGEN, gott folk (!!!) är Game of Thrones säsong 3 ute! 

 

Bästa med att heja på precis alla (ja, till och med Cersei även om jag ibland hatar henne) är att jag jublar oavsett vem som vinner. Och är totalt förstörd oavsett vem som förlorar. 

 

 

Har ni inte sett den serien måste ni se den nu.

Var iväg en stund idag och fikade med Francesca och planerade lite inför vår (förhoppningsvis) framtida resa till Hong Kong. Biljetterna dit är dock galet dyra så vi funderar på att skippa det hela faktiskt och kanske ta en weekend i någon mysig stad i närheten av Beijing istället.

 

Anyways, när jag satt och åt lunch tidigare så stannade jag upp mitt i en tugga och fick jag världens skrattanfall. (Med nudlar flygandes lite här och var) Varför? Jag åt nudlar med pinnar och gjorde min läxa samtidigt. Det hela kändes så surrealistiskt och stereotypt, så långt ifrån min vanliga vardag hemma i Sverige att det var som påhittat.

 

Jag har inte ens reflekterat över detta förut. Det är så.. vanligt. Detta är faktiskt min vardag. Konstigt nog. 

 

 

 

Till varje middag så äter vi bröd, oftast mantou ("ångat" bröd) och en dag åt vi denna degklumpen. Ja, det är alltså bröd. Gjort på lila ris. Och det smakar.. precis som allt annat bröd här.

 

1. Lila ris?

2. Bröd gjort på RIS??

 

#KonstigaSakerIKina

 

Någon gång i veckan så visar de en talangshow på TV här, påminner om den vi har i Sverige som jag försökt googla fram namnet på utan resultat, där deltagarna dansar, sjunger, spelar musik eller strippar.

 

Yes, ni läste rätt. Och inte vem som helst ställde upp som strippa, utan en 62-årig (!) kvinna. När man trodde att man sett allt så slänger någon bort rullatorn och börjar klättra uppför stången.

 

 

Fröken Sverige/China girl, kärt barn har många namn, spenderar dagen med att städa rummet och tvätta. Min spännande söndag fortsätter sedan med studier i det kinesiska språket och avslutas med hysteriskt gråtande till The Hunger Games "Catching Fire". 

 

Men, eftersom jag faktiskt är hemma idag och har tid, så kommer det för en gångs skull att uppdateras lite här också.

 

 

Idag fyller min lilla tant år! Och eftersom jag inte är hemma för att fira henne (tycker det är lite jobbigt) så får jag helt enkelt fira henne här istället. 

 

Så mamma, när du läser det här: 

 

 

När jag först kom till Kina så frågade Jenny mig om svensk mat och om jag kan laga något. Räknar man bort mina kunskaper inom havregrynsgröt (som ingen annan än jag själv vill äta), förmågan att koka ägg, tortellini och göra pasta rouge (pasta med ketchup) så är mina skills i köket.. eh.. bristfälliga, om man säger så.

 

 

Det finns en rätt jag är rätt grym på att göra, och det är pannkakor. Så efter mycket om och men, lyckades jag producera ett par även här. Jag hade ingen riktig stekspade eller skål, ingen visp (fick använda två pinnar) och jag brände smöret, men jäklar vad gott det blev ändå!

 

 

Med vadå undrar ni? (och gör ni inte det så gör rösterna i mitt huvud det i alla fall)

 

 

Vissa tjejer gillar kläder, andra gillar skor, och en tredje gillar sitt hår. Jag är tokig i bra smink och krämer istället. Några år av akne har liksom den effekten på en när man alltid är på jakt efter något som hjälper. Man lär sig vad som funkar, vad som är riktigt bra och vad man absolut ska undvika. (Clearasils produkter faller under den sista kategorin, det är bara skit)

Paketet innehöll i alla fall mineralpuder från i.d, mascara från Artdeco, ansiktsskrubb från Ahava (bästa jag testat någonsin!), fotkräm från thisworks, ansiktsvatten från Mario Badescu och leave-in-treatment för håret från Schwarzkopf. De två sista beställde jag dock inte, de slank med i paketet ändå när jag la till något premium tjottahejsan för 15 kr.

 

Alltså Jenny.. förutom att vara världens finaste och mest underbara unge, så är hon så jäkla smart. Varje kväll mån-tors så har vi en timmes lektion i engelska, där vi läser från en bok + gör tillhörande uppgifter i ca 30 minuter och sen så har vi fri lektion då lär oss nya ord. Nästan varje kväll slås jag av hur väl hon lär sig använda nya ord samt hur duktig hon är på att läsa för hennes unga ålder.

 

Ikväll så testade jag nytt, en kombination av grammatik och läs. Skrev ut några meningar, ganska så långa, och sen klippte jag ut ord för ord som hon sedan fick sätta ihop till en korrekt mening.

 

Kanske inte verkar vara så svårt, men för en sjuåring som inte ens börjat med liknande i skolan, att sätta ihop en lång mening och dessutom på så kort tid som hon gjorde när hon väl förstått uppgiften.. Ja, jag är imponerad. (Hennes mamma också, som var så jäkla stolt hon var när jag berättade!)

 

Enjoy mitt geni till elev, in action liksom. (Dock uppenbarligen läsandes och inte påhittade-meningar-ihoppusslandes)

Eftersom jag tydligen är ensam om världens bästa godissmak, och jag inte litar på att min lillebror kommer att åka och köpa det (han har hyffsad), så har jag gjort en lista på godis som mor min ska få köpa. Plus stränga direktioner om hur mycket av varje och vart det skall köpas någonstans. (MAXI, bäst godis i Helsingborg)

 

Yes, this is the real deal alltså. Jag behöver mitt överlevnadspaket här.

 

(Sorry för mörka bilder, har försökt göra de ljusare men teknik är liksom inte riktigt min grej)

 

Mamma har skickat vykort till mig för att testa min adress. Efter en del väntande har det äntligen kommit fram (alltså deras postsystem är ju en klass för sig själv, men det kan vi ta en annan dag) så ikväll ska jag skriva önskelista på godis. Åh svenskt godis ♥ Finns nog inget bättre här i livet.

 

För övrigt är puffinbirds mitt favoritdjur, så jäkla coola!

 

Håret som planerat skulle försvinna på 1 dm, försvann istället på 1,7 dm. Liu förklarade för mig flera gånger att det skulle bli väldigt kort och är du verkligen helt säker på att du vill göra det här?

 

Frisören var mest överlycklig över att få klippa blont hår för första gången. (Ljusbrunt hos oss, blont hos dem) 

 

Och jag? Jag är rätt nöjd jag. Det känns ovant att ha det kort, framförallt så kort som detta är (är precis över axlarna) men det är skönt med förändring och jag är glad över att vara av med det trasslet som den förra frisören ställde till det med.

 

Dessutom är det skitsnyggt när jag sätter upp det!

 

Jag köpte superduper städgrejer till mitt badrum för drygt en vecka sedan men som jag aldrig hann inviga eftersom jag blev sjuk. Plus så är jag lat. Men idag, idag alltså, jävlar vad jag har städat idag.

 

Skulle egentligen bara städa toaletten + handfatet som vanligt, men sen fick jag en knäpp och började jag tvätta väggarna närmast, fortsatte med fönstrena, skrubba bakom toaletten och när jag väl var färdig med det.. ja då kunde jag lika gärna skura golvet också. Med en diskborste. På allvar. Fatta hur lång tid det tar. (2 timmar för att vara exakt)

 

Men nu är badrummet så rent att jag skulle kunna äta från golvet. Eller ja, det är fortfarande hyffsat dränkt i kemikalier så kanske inte ändå.

 

(Och nä det blir ingen bild på mitt mästerverk för familjen tycker redan att jag är knäpp nog som fotograferar så mycket som jag gör. Tror de börjar misstänka mig för japansk viking istället för svensk..)

Innan jag flyttade hit så klippte jag mig snabbt och enkelt (vad jag förbannar min snålhet i efterhand) nere på GA hos en random frisör som förstörde mitt hår totalt. Jag gav fria tyglar att klippa bort allt slitet (rök ca 6-7 cm eftersom jag då inte klippt mig på ett halvår) samt grönt ljus för uppklippt. (Vilket jag inte vet varför, för jag tycker egentligen att uppklippt är skitfult och bara passar på folk med jättetunt hår) Ett litet problem bara. Hen delade upp mitt hår i två lager kan man säga, där övre lagret är ca 2-3 cm kortare än det undre, vilket man kan se väldigt tydligt då hen klippt det rakt av. Plattar jag håret syns det inte, men har jag det lockigt, vilket jag i princip alltid har, så ser det ut som om jag har en peruk på och glömt stoppa upp håret under.

 

Har stört mig på det sen dag ett men tänkt att det är för att jag inte är van vid det kortare, men varje jäkla morgon lägger jag cirka tjugo minuter på håret och det blir aldrig bra. Innan gjorde jag aldrig det. (Förutom vid special occasions, då kan jag lätt lägga en timme på att få de perfekta lockarna) I vanliga fall tar mitt hår cirka fem minuter att fixa. Jag sover alltid med fläta och vaknar med håret så här:

Vi har haft tillräckligt av vintern här för detta året (hör du det Moder Natur, vi är färdiga med snöandet för detta året!) och jag har min favorit årstid utanför dörren: våren.

 

Finns något inget jag älskar så mycket som våren, den slår sommaren med hästlängder. Första dagen man kan ta av sig jackan, byta vinterskorna mot converse och börja använda klänning, sitta ute och fika, gå på promenader, njuta av solen.. det finns inget som slår våren.

 

 

 

Hittade de här bilderna bland allt annat trams på facebook, delat av en av mina fd lärare på Procce. 

Minns ett företag för något år sedan som sålde väskor återvunna av bilbälten och presenningen (eller vad sjutton nu det är) från lastbilar. Någon annan gjorde väskor av bildäck och en tredje "taklampor" av cykelhjul. Älskar sådana här idéer, nyskapande och coolt!

Idag när vi var i parken så hade jag (som vanligt) klätt mig en aningens för kallt för vädret. Vilket mormodern plockade upp rätt snabbt (eftersom hon alltid kritiserar mig för mitt klädval) så när vi stannade upp för att titta över en sjö, så ställde hon sig i kramposition och värmde mig. Och fortsatte sedan så när vi fortsatte att gå. 

 

Jepp, resten av turen gick Emma, 175 cm lång, omkramandes av mormor kines, 160 cm lång, och frös inte det minsta. Förvånande nog så var det jättemysigt! Jag menar, jag är inte direkt den personen annars som bjuder in folk utanför familj och bästa vänner till att kramas, men här behövdes det verkligen. Dels för att jag frös så klart, men även för att jag verkligen behövde en kram. 

 

Jag och mormor kines ♥

Idag har yngsta småttingen i huset fyllt 3 år. Så vi har käkat tårta (yeay!), ätit lunch (Pekinganka, hurra!) och tatt en tur i The Olympic Park. Det var en väldigt mysig dag i sin helhet men jag hade kanske förväntat mig lite mer buller och bång, a la svensk födelsedag, när någon fyller år. Fast sen så kanske det inte passar att supa en treåring under bordet när farmor och farfar speciellt kommit hit för att fira en. Men vänta bara tills han fyller fyra, då jäklar!