Jag börjar tro att de ångrar min anställning
Idag knallade jag iväg till förmedlingen för ett litet möte om deras senaste påhitt - en journal som vi ska skriva varje månad om hur vi har det hos familjen, vad det bästa är som hänt och hur bra vi tycker det fungerar med familjen (och gärna med förmedlingen också). Plus bilder.
Jag hann prata med min ansvariga i cirka trettio sekunder innan nästa anställda grep in och skulle förklara hur oskyldigt, enkelt och positivt detta är.
"Nej det kommer inte att användas som reklam i framtiden, nej självklart inte. Det är bara så att vi vet att du gör ditt jobb, har det bra och att allt fungerar med familjen. Och ifall det blir problem med familjen i framtiden, så kan vi blicka tillbaka på den månadens journal. Nehe, du känner dig inte bekväm med att skicka bilder? Men den kommer bara att vara för oss och familjen. Och framtida rekrytering. Men bara för att försäkra andra familjer och framtida au pairer att du faktiskt jobbar här och trivs bra. Så bara för oss. Och dom."
Så jag la istället fram förslaget att ifall de vill veta hur det går med familjen, så kan de ringa och att jag inte har några problem att fortsätta den dagliga dialogen jag har med familjen idag. "Eftersom jag inte känner mig bekväm med att rekommendera er till någon annan personligen, med tanke på hur saker och ting skötts mina två månader här, så förstår ni säkert att jag inte kan användas som exempel heller. Men om ni däremot vill ha en journal varje månad om vad jag tycker om förmedlingen, så ställer jag gärna upp på det, utan bilder. Och så kan vi väl ha detta skriftligt, att min journal inte kommer att användas i framtida rekrytering förrän vid årets slut och endast ifall jag godkänner det? Toppen!"
Hela väldigt lugnt, sansat och med något ansträngda leenden från deras sida.
Däremot var jag på vippen att lära dem ett par nya svenska svordomar när de drog upp Jenny som anledning till varför jag borde göra detta och att det är bra för henne, hennes möjlighet att studera utomlands i framtiden och hennes framtida au pair efter att jag åkt hem. Då åkte klorna ut och man ba' DON'T BRING MY KID IN THIS!
(Fast istället tränade jag på att räkna till tio på kinesiska och bytte samtalsämne)
Apropå att vara längst i Kina..
..längst bak i bussen så är det hyffsat lågt i tak. Så pass lågt i tak att kineserna måste böja sig lite för att komma in. Vilket innebär att jag i princip måste krypa in.
Så idag på vägen hem satt jag där på bussen, tittade ut genom fönstret och var så fånigt lycklig igen över livet. När min hållplats då dök upp satt jag i mina egna tankar, reser mig upp och.. SMASH! - smäller huvudet rakt upp i taket, trillar ner på sätet igen, tittar förvånat runt omkring, häver mig upp från sätet och går på osäkra ben fram till dörren.
Har nog aldrig varit med om en buss så tyst i hela mitt liv. Ja förutom den rödkindade fåntratten på 1,75 m som gapflabbad hela tiden. Jag måste få mitt andra jag att vara tyst någon gång..
Om jag är längst i Kina?
Svar ja.
Om jag är medveten om att jag publicerar en väldans massa inlägg med rubriker som börjar med "om" och slutar med "?"?
Svar ja.
Flyga drake
Jag tänkte, eftersom mitt liv just nu inte är mer spännande än att jag har varit sjuk och gnällt en massa över det, så skulle det kanske passa med ett litet bildregn över min lördag istället.
Förmedlingen hade nämligen anordnat ett välgörenhetsevent (fråga mig inte vad själva välgörenheten var dock, för det berättade de aldrig) i Olympic Park där vi målade drakar med några kids och deras föräldrar och sedan hade vi picknick.
Måla drakar med kids är ungefär lika spännande som det låter, så jag smet mest iväg till Rachels och Francescas grupp och hängde där istället. Inte helt uppskattat, men kidsen i min grupp vägrade sluta skrika (för att var fem år gamla var det väldigt påminnande om kolik) så jag gav upp.
Liu och Jenny följde också med för dagen. Åh min fina lilla unge! ♥ (Resten av kidsen kan ha det)
Liu's och Jenny's drake. (Liu gjorde för övrigt kissekatten utan att kalkera..)
Eeeh, min drake. Som en tvååring sedan snodde! (Antagligen för att det såg ut som om hen själv hade gjort den)
The group.
My homie Rachel. Hon var den enda av oss som faktiskt passade i kepsen. Och som även gjorde en tillräckligt schysst drake för att ta med sig hem. Fast vad vet jag, min drake kanske pryder den tvååriga tjuvens rum as we speak.
Sen begav vi oss till The Bird Nest! Här hängde vi ett tag innan vi insåg att det blir inte mer av byggnanden än så här så jag och Rachel åkte för att förbättra världsekonomin istället.
Slutsats av dagen: Mysigt med picknick men inte värt det för den fula kepsens skull.
Om jag precis provsmakade min ansiktsmask för att den luktade jordgubb?
Kanske.
Men det är något lurt med grejer som luktar en sak och smakar något helt annat!
Typ som doftljus, luktar jättegott, men smakar inte äpple/apelsin/choklad/vanilj!
Fröken wannabe sjukling
Fröken har varit lite sjuk igår och idag. Vet inte om jag blev matförgiftad eller vad som hände, men efter frukost igår fick jag sådana extrema magsmärtor att jag blev sängliggnades. Alla försök att få i mig mat eller vatten var lönlöst, fick inte behålla något och hade ändå ingen aptit. Idag har varit rätt kasst också, men nu på eftermiddagen/kvällen mår jag dock mycket bättre, har till och med klarat av att vara uppe och gå, samt ta en dusch (förstå hur utmattad jag var igår om jag är stolt över detta idag) så imorgon är jag förhoppningsvis helt återställd.
Liu och hennes mamma har dock varit underbara och tagit hand om mig. (Nästan till överdrift) Det har petats i mig piller i multum, försökts matas, och varje gång jag kastat av mig täcket i värmeslag har mormodern varit där lika fort och stoppat om mig igen. De har verkligen varit jätteoroliga för mig, vilket kan vara förståeligt för så fort jag blir dålig förlorar jag all färg i ansiktet förutom under ögonen som blir kolsvarta istället. Ser alltid ut som om jag ligger för döden, haha.
Pik till min bror, inga namn nämnda.. (Baltzar).. som visade exakt hur mycket besvär det var att hämta treo och en värmeflaska när jag låg hemma med vidrig mensvärk en gång. Avslutade sedan sin insats med "så ont kan det väl inte göra?". Jag har nog aldrig önskat livet ur någon så innerligt som då.
Min söndag so far
Idag har jag:
- Gjort en rejäl storstädning av mitt rum
- Bytt lakan och handdukar
- Kört två tvättar, hängt upp och hämtat tvätt
- Stuvat undan mina vinterkläder (wiiiho!)
- Målat naglarna
- Kollat Star Wars: Attack of the clones
- Googlat hur man stavar 'Attack'
- Käkat en påse chips, snickers och ett paket oreoes
- Inte haft ett dugg dåligt samvete över det
- Ignorerat det faktum att jag inte skriver ut hur många snickers jag ätit
- Klappat mig själv på magen som tröst
Ja, det gick lite utför efter undanstuvningen av mina vinterkläder som ni kan se. Men mitt rum är jättefint i alla fall!
Tips från coachen: Hur man gör britterna F-Ö-R-B-A-N-N-A-D-E
Igår, på väg hem från välgörenhets-flyga-drake-aktivitets-tjottahejset, frågade Jennifer (kines) mig om det är populärt med heltäckade mattor i Sverige. Jag svarade "No, I've never seen it back home. It's so tacky."
Alltså..
HELVETE!
Jag trodde att Amy och Ian skulle klappa till mig. På fullaste allvar. Dissa inte en britts inredning säger jag bara. Hell breaks loose!
Jag trodde att Amy och Ian skulle klappa till mig. På fullaste allvar. Dissa inte en britts inredning säger jag bara. Hell breaks loose!
Det spelade ingen roll hur många gånger jag bad om ursäkt och sa att vi borde byta samtalsämne, de vägrade släppa det. Till slut fick jag nog av deras lättkränkthet (helt ärligt, skaffa lite perspektiv för fan) och slutade be om ursäkt. Var till och med på vippen att säga "My parents could afford it, i'm sorry yours couldn't" när hon sa att trägolv är för dyrt.
Nån måtta får det vara på folks problem.
Ps, till mitt försvar skall det även tilläggas att jag var den första Jennifer frågade om heltäckningsmattor, så jag visste inte ens som att Amy och Ian hade det. Jag trodde det var en fördom vi hade om britternas dåliga smak..
Jag ska bli faster!
Och inte bara det utan även.. *trumvirvel*
GUDMOR!
Yes gott folk, ni läste rätt. Jag ska äntligen (!!!) få bli faster och dessutom godmor på det. Min storebror Fredrik och hans fina sambo Lisa väntar knodd i sommar. Jag är så galet glad och lycklig för min skull, eeh.. jag menar deras, att jag (fortfarande) brister ut i glädjetårar när jag ser bilder på ultraljud, Lisas mage och bebiskläder.
Som jag sett fram emot detta! Knodden kommer att bli så bortskämd att hen kommer att sluta säga "jag vill ha" och istället tralla runder "jag ska ha". Yes, i'm a strong beliver i att köpa barns kärlek nämligen.
Jag ska skicka kort (med cash) varje födelsedag, namnsdag, andra namnsnamnsdag, skolstart, påsk, halloween och fettisdag. Jag ska varje sommar åka till Liseberg och åka alla karuseller (även de hen inte vill) och alltid köpa glass och godis så fort hen vill.
Jag ska bli världens bästa faster och gudmor!
Köpte min första bebispyjamas igår till och med! Och självklart så passade jag på att föreviga denna heliga stund med hjälp av Rachel. (Dock så är det inte denna storleken på pyjamasen jag köpte, eftersom den uppenbarligen skulle passa en tvååring eller en fet ettåring, men de hade inga andra på galgen när vi kom på att vi ville ta en bild)
Gissa vart jag ska idag
Min familj ska tydligen göra förmedlingen sällskap på dagens aktivitet idag, så att sjuka sig fanns liksom inte riktigt med på kartan.
Men jag vägrar t-shirten. (Med motiveringen att det är för kallt (vilket det egentligen inte är, men det funkar alltid att säga att alla svennar är precis som jag och fryser hela tiden) och ha en tjocktröja över)
Jenny är i alla fall överlycklig över att få hänga med mig och mina vänner en dag, och det är det viktigaste. Jag ska be Francesca och Rachel påpeka hur fina ögon hon har också, kanske det hjälper hennes självförtroende. (Mitt hjärta brister varje gång hon säger att hon är ful och har fula snea ögon)
Sightseeing som leder till en förbättrad värdsekonomi
Idag skulle jag ta Francesca till hutongerna för lite sight seeing. Efter att vi gått vilse, två gånger, ringde jag Tina och så fick hon förklara för en taxichaufför vart vi skulle. Sen gick vi vilse igen. Så då gav vi upp och åkte Qianmen, för att gå på denna charmiga gatan istället:
Det var ungefär så här jag och Francesca föreställt oss Beijing innan vi kom hit. (Tala om pålästa brudar) Det kryllar av turister här (Everyone who has a camera up is not from Beijing // Sewei) och en massa souvenirbutiker, matställen och vanliga klädbutiker. Vi åt lunch på Starbucks där (som dessutom har en västerländsk toalett till Francescas stora lycka), otroligt mysigt inrett (ja inte toan då alltså)(även om den var trevlig den också) på tre våningar och utsikt över gatan.
Sen hängav vi oss åt favoritsysslan här och förbättrade värdsekonomin samtidigt. Shopping (investering pappa, investering) Zara på Qianmen och sedan Forever21 på Wangfujing.
Ja jag vet, jag tar i vanliga fall inte sådana här bilder "wannabe fashion bloggerska" men klänningen är så mycket finare på än på galgen, så jag fick helt enkelt svälja min stolthet. Och principer. Plus så är bakgrunden kaos, så jag tycker att det jämnade ut det hela. Och jag varken ler eller har tatt av mig strumporna. Obstinat hörrni, obstinat!
Älskar peplum. Typ mer än min egen mamma. Eller okej, inte mer än mamma. ♥ (Men mer än brorsan i alla fall.)
Francesca: Oh Emma, you should buy this one! Emma: OMG, yes! Francesca: What? Eh, no Emma, i was only kidding! Emma: WIIIIHO!
Det finns bara en perfekt siffra av antalet aborter, och det är antalet som görs varje dag
– Abortstatistiken är hög i Sverige jämfört med många andra länder. I exempelvis Finland har vi betydligt bättre siffror när det gäller aborter, säger Ian Milsom.
Mhm.
Hej Ian.
Jag är nyfiken på hur du menar med "I exempelvis Finland har vi betydligt bättre siffror när det gäller aborter". Vad är det som är bättre? Har ni bättre information om preventivmedel? Är ni bättre på att använda preventivmedel? Funkar era akut p-piller bättre hos er? Eller propagerar ni bättre för att abort är mord? Bättre siffror gällande abort borde vara att alla som haft en oönskad graviditet även gjort abort. Hur kan ni ha bättre siffror när antalet aborter inte kan vara annat än perfekt?
Med vänlig hälsning,
Emma.
Om det bor mycket människor i Kina?
Yes box, och jag lovar att hälften av dem bor på min tågstation!
Det här är kön för att komma in på stationen.
(Och egentligen är det ingenting jämfört med de stora stationerna)
Dör söthetsdöden
Jenny och jag går jämt runt och trallar på en ramsa hon har lärt sig i skolan som går så här:
Little Jenny. Yes Emma.
Eating candy? No Emma.
Telling lies? No Emma.
Open your mouth. Sorry Emma!
Väldigt enkel och vi har förvånansvärt väldigt roligt åt den. Så igår vid matbordet så surade Jenny och då började jag igen med "Little Jenny?" och fick inget svar. Väntar några sekunder och säger igen "Little Jenny?" och från ingenstans ropar Tiger istället "Yes Emma!". Sen avslutade han hela ramsan. Lillkillen, som inte kan någon engelska, förutom bye bye (vilket han gärna säger till mig hela tiden), har alltså hört mig och Jenny tjata denna ramsan om och om igen och lärt sig den själv.
Dog söthetsdöden helt enkelt.
Och nej, engelskan är inte särskilt svår (med yes och no när han redan kan mitt namn) men han är tre och det är sött.
"No, i wont wear that. No, not even for all the butter in Småland"
Spenderad förmiddagen på förmedlingen och hade lektion, då Sewei (min lärare) berättade om utflykten vi ska göra på lördag.
Sewei: So we will meet up at 10.15, and you need to bring your own lunch. You also have to wear this hat.
Jag ba: HAHAHAHAHAHA!
*tystnad*
Emma: Hehehe.. eeh.. hehe.. alltså.. are you serious?
Sewei: And this shirt.
That's it. Jag skiter i att det är för välgörenhet. I'm calling in sick.
Republicans, get in my vagina!
Såg videon nedan inför presidentvalet i USA, och det var ju ett tag sedan MEN, nu ramlade jag över den igen så tja.. enjoy.
Emma "The Rebel" Lundgren
När jag och Rachel var på IKEA förra helgen så gick vi förbi avdelning där de säljer ljus och lyktor. Jag tittade lite drömskt mot avdelning och stannade i en tiondelssekund längre än vanligt.
Rachel: Do you need some candles for your room?
Emma: No i cant have any, my parents wont allow..
*tystnad*
Emma tänker: Vänta lite.. Mina föräldrar är i Sverige. Jag är i Kina..
=
YES! Tala om att ge uttryck för sin självständighet. Wiiiiho! Take a walk on the wild side liksom.
Hur jämställd är filmvärlden?
Jantelagen existerar uppenbarligen inte Kina
Tigers förskola har slogan "Here Everyone's better".
Så att eeh.
Tips från coachen: 5 tips på hur man uppnår daglig komfort på subwayen
Okej, så 6,4 miljoner människor åker dagligen subway här i Beijing. Det är världens femte mest traffikerade subway. (Tokyo, Moskva, Seoul och Shanghai kommer före) Det är med andra ord väldigt trångt. Typ inte-behöva-hålla-i-sig-plus-jag-kan-stå-upp-och-sova-för-vi-står-så-tätt trångt.
Så jag har kommit på ett system för att få en av de få åtråvärda sittplatserna varje dag. För jo, sådant är viktigt när man ska åka subway i över två timmar varje dag. Så här följer 5 enkla, tvättsäkra tips till hur man får daglig komfort på den kinesiska tunnelbanan.
Ovanför ser ni ett väldigt välritat, skala enligt, inte-alls-precis-målat-i-paint ritning över hur en typisk vagn ser ut här. Rött är platserna som är lättast att få, orange är kanske och vitt är värdelöst. Femkanterna i hörnena till höger är handikapp vilket innebär bra utrymme men inga sittplatser.
Tips från coachen: 5 tips på hur man uppnår daglig komfort på subwayen
1. Gå till område rött alternativ område orange.
2. Analysera området. Sover ditt objekt? Byt i så fall område.
3. Spana in din konkurrans. Är det gamlingar eller föräldrar med barn? Byt i så fall område.
4. Ta plats och blockera andra spekulanter. Ställ dig bredbent och för ut med armarna.
5. Var beredd på att.. FÖR HELVETE, GREPPA PLATSEN, HEN SMITER IVÄG!
Funkar i nio fall av tio! Fast ibland bara tre fall av tio. Eller två fall av tio. Ibland aldrig. Good luck!
Ps, Vid nödsituation kan man även använda sig av om-blickar-kunde-döda blickar.
Psps, Fast inte på barn.
Pspsps, Då blir tydligen föräldrarna sura.
