Igår flyttade jag in hos familjen och det gick väldigt bra. Förvånansvärt bra. Mamma Liu och jag fick bära upp min väska tillsammans för den var för tung ("sååå männy tyngs!"), sen drack vi lite kokande vatten för att släcka törsten (ja, kineser dricker varmt vatten istället för kallt) och sen började jag packa upp. Eller ja, Jenny (dottern på 7 år) hjälpte mig att packa upp samtidigt som hon frågade mig vad vissa saker var för något. Till exempel locktång, tamponger och Sofies piercing. De två sistnämnde gav resans hittills bästa skratt.

 

Jenny: What is this? *håller upp tampongerna*

Emma: Eeh, that's.. eeh.. well.. you.. eeh.. never mind.

Jenny: Whaaaaat??

Emma: No, no, not in your mouth.. ehm.. go ask your mother!

 

Vet väl inte riktigt vad Jenny fick för förklaring av Liu men i vart fall bättre än vad jag var villig att ge.

 

Efter tampong uppklarandet hittade hon bilden på mig och Sofie. "Pretty! What is that?" och pekar på Sofies näspiercing.

Emma: You know earrings? *Pekar på örat* She has one, but in her nose.

 

Jenny gapskrattar och tyckte att det var jättekonstigt.

 

Sängen är stenhård, ungefär som att sova på en träplanka och kudden är av cement. Men Tina säger att alla kineser sover så och det är en vanesak. Så ja, även denna blatten får väl vänja sig. Har ni tänkt på det förresten, att jag nu är utlänning? Blatte, babbe, tjyvande arbetskraft. Får väl tacka för att Sverigedemokraterna inte finns i kinesisk version. Och om de finns så har de i alla fall inte kontaktat denna svenska två och en halvmeter långa vikingen. Hit me with your best shot liksom.

 

Jag har i alla fall ett jättefint rum med tillhörande eget badrum, en bra familj och två kilo svenskt godis. Vore fel att klaga. Så om ni undrar, så har jag det väldigt bra.